Ett ljus i mitt kundservice-helvete

Enligt lagen om alltings jävlighet var vi så klart tvungna att reklamera datorn. Med strömkabeln inkopplad gav den nämligen underliga ljud ifrån sig, främst vid videouppspelning. Det gav en extra dimension åt Bamse och gänget som går varma på Youtube hemma. Även om Idun inte brydde sig nämnvärt höll det snart på att driva både mig och sambon till vansinne.

Jag skickade ett mejl till billigteknik.se, som sålt datorn till mig. Samlade i förberedande syfte på mig en hoper ilskna och vassa argument om konsumentköplagen osv. Gjorde mig redo att leva rövare i vanlig ordning, något jag är alltför väl förtrogen med, som utsatt men stridslysten konsument.

Men döm om min förvåning när billigteknik.se svarade och utan att blinka bad mig att omgående skicka tillbaka datorn med bifogad fraktsedel. Det gjorde jag och inom bara ett par dagar anlände som utlovat en ny och felfri dator. Helt krångelfritt. Snabbt och utan frågor. Som de lovat. Jag behövde inte leva rövare överhuvudtaget. Maken till antiklimax.

Märk väl att jag kategoriserat det här inlägget som "Bitten tipsar och testar". I dagar som dessa, då:

1) golvvärmen i vårt nyrenoverade badrum inte fungerar och rörmokaren inte kommer fast han lovat.
2) elen som brann förra julen ännu inte är färdiginstallerad i källaren för att elektrikern inte kommer fast han lovat.
3) avloppssystemet nu är avstängt igen för att avloppssnubben inte kommer fast han lovat.

Då är billigteknik.se ett ljus i mitt mörker. De är ett tips från mig till dig som ämnar köpa billig teknik framöver och som vill slippa slita ditt hår om, mot förmodan, den billiga tekniken inte skulle fungera.
 
 


Länkning comin your way, Jonas

Jag gillar ju att tipsa. Hela tipsahandlingen skänker en sådan mysig känsla av ödmjukhet, samtidigt som man liksom får ta lite del av strålglansen. En win-win-situation helt enkelt.

Nu ska jag tipsa om ett blogginlägg. Eller egentligen en hel blogg. För har man tid att botanisera runt bland den här mannens många inlägg – de flesta alldeles fantastiska – ska man göra det. Men har man lite mindre tid ska man lägga den på just detta inlägg: Jag fick feeling, av jonas-ad

Tanken på Rosalie där i fönstret gör mig faktiskt lite rörd. Nyttigt för mig som annars är paniskt rädd för skyltdockor. Visserligen är de lemlösa långt ifrån värst. Nä, de värsta är helt klart de som lämnat sina poster och placerat sig ute i butikerna, mitt bland de intet ont anande shopparna. De ligger utsträckta på jeansborden som anorektiska roadkills och bara väntar på att man ska missta dem för en uttråkad anställd och fråga var klänningen i skyltfönstret hänger. Skyltdockor hör hemma i skyltfönstren! (Förlåt Rosalie, jag vet ju inte om du har vidlyftigare ambitioner med ditt liv och vem är jag att förneka dig dem? Men det är bara så jag tycker.) Baske mig.
 

Plock + broccoli = plockoli

Lilla Idun är ingen storätare. Det har hon efter far sin (verkligen inte efter mig!). På senaste tiden har hennes bantarbenägenhet börjat bli ett problem eftersom hon istället för att äta ordentlig på dagarna vaknar på nätterna och är hungrig. Och efter snart åtta månader av halvtaskig sömn – och då räknar jag inte ens med alla sömnlösa nätter när jag var gravid – är det inte lika spännande att gå upp på nätterna och mata henne längre.

Efter många middagar med trugande skedar och trillande bebistårar vände jag mig till familjeliv.se:s forum för råd. Det är platsen där de präktigaste av alla präktiga föräldrar samlas och solar sig i glansen av sin egen förträfflighet som uppfostrare. Vanligtvis aktar jag mig noga för att blotta min sårbara mammasjäl bland dessa fanatiker, men den här gången gav det utdelning! Jag fick nämligen det eleganta rådet att börja med plockmat, det vill säga bitar av till exempel banan, avokado, bröd, kokt broccoli och morot, serverat på ett fat som hon kan plocka från själv. Detta samtidigt som man hivar in burkmat mellan tuggorna.

Och det blev omedelbar succé! Ikväll stuvade jag i henne en hel stor burk spaghetti och köttfärssås, något hon endast varit högst måttligt frestad av tidigare. Och hon var strålande glad hela tiden! Förutom pastan pillade hon dessutom i sig en hel del broccoli på egen hand. Även om det mesta hamnade på golvet. För det är nackdelen med denna i övrigt brilljanta idé; det blir till och med ännu kladdigare än förut. Men hon äter åtminstone.



Före..



Efter!


Tricot Slen

Häromdagen ropade jag hem en bärsjal av modell Tricot Slen på Tradera och igår kom den. Laddade ner knytinstruktioner från nätet och sen var det bara att sätta igång. Knyteriet var inte hälften så komplicerat som jag befarat och lilltjejen var snabbt på plats. Från att ha varit lite kinkig och smågnällig hela morgonen somnade hon som en sten på ett ögonblick! Om detta fungerar även framöver kommer det att revolutionera min vardag. Jag har redan hunnit borsta tänderna, föna och platta håret, plocka bort efter frukosten - och blogga - allt med dottern sovande vid bröstet!
 
 


En sorts kärlek

På nätet cirkulerar en mängd mer eller mindre genomtänkta tips för att få igång en förlossning. Ett av dem är att se en riktigt sorglig film eller läsa en riktigt sorglig bok och gråta ut ordentligt. Det här är inget jag tagit fasta på med flit, men nu föll det sig så att jag omedvetet provade den metoden ändå. Av syrrans bokläsande snubbe har jag nämligen lånat en trave böcker. En av dem är En sorts kärlek, skriven av Ray Kluun.

Ray Kluun är holländare och 2001 miste han sin 36-åriga fru i cancer. Boken är en självbiografisk roman som skildrar hur huvudpersonerna Sten och Carmen brottas med Carmens bröstcancer. Hur Sten försöker vara den stöttande maken samtidigt som han på nätterna lever rövare i Amsterdams uteliv, kämpar med sorg, skuldkänslor och sin oförmåga att vara Carmen trogen. På omslaget står "en av de ärligaste och sorgligaste böckerna som har skrivits". Och det sammanfattar mitt intryck bättre än jag själv kan i ett blogginlägg. Sista kapitlen slet nästan hjärtat ur kroppen på mig. Märk väl att jag trots graviditeten inte har blivit blödigare.

Vill du gråta ut, eller bara läsa en riktigt bra och gripande bok, läs denna. Själv ska jag bara hämta mig en smula, sedan kasta mig över uppföljaren.



 
 
PS. Metoden att gråta ut funkar uppenbarligen inte. Bäbisen är kvar.
 

Denimleggins - bra eller anus

Nu till något som kommer att revolutionera mina mornar i klädkammaren, inte minst under de sista två månaderna av min preggotid. Denimlegginsen.

Jag var skeptisk till en början, inför dessa jeans-leggins-hybrider. De osade åttiotal och såg ut som en tragisk ursäkt för att offentligen få klä sig i mjukisbyxor. Och min allmänna hållning har alltid varit att mjukiseran är bannlyst från eventuella återtåg i min garderob.

På senare tid, i takt med magens framfart, har jag dock tvingats inse tjusningen med mjuka och bekväma kläder. Jag har till och med plockat fram ett och annat par joggingbyxor som fått tjänstgöra som mysbyxor på kvällarna (Sara, du skulle vara stolt!). Och i söndags inhandlade jag så mina första par denimleggins. De ser ut som tunna jeans, men resåren i midjan avslöjar dem som leggins. Så länge man har långa tröjor är det få som omedelbart ser skillnad. Och resår i midjan är definitivt av godo när man är gravid. De är dessutom billiga.

Betyg: fem bajskorvar av fem. 

Så här såg jag förresten ut när jag invigde dem och poserade som en idiot ensam framför spegeln. Och vad skum lägenheten ser ut spegelvänd.
 

Ny smak på soppa!



Det kanske ter sig som högst triviala nyheter som inverkar föga på era liv. Men för en sann soppaälskare är det fantastiskt! Jag är uppvuxen på frukt- och saftsoppor av olika slag och är fortfarande slaviskt förtjust i dem - samtliga smaker. Sagolika soppor från Arla är dessutom det absolut bästa märket. Efter 27 års sörplande har jag förmodligen hela systemet fullt med konserveringsmedel, men det bekymrar mig inte.

Betyget för den nya smaken skogsbär är fyra bajskorvar av fem. Riktigt god och precis som de andra Sagolika-sopporna lite syrlig snarare än bara söt i smaken. Dock lite för lik Ekströms röda saftsoppa för att generera full pott.
 

Bitten bakar



Idag är jag lite vardagssotad kring ögonen och lockig/rufsig i håret. Plattången fick vila imorse. Min älskade sambo gjorde en insats igår kväll och färgade min utväxt. I gengäld bakade jag bröd åt honom, gravid och barfota. Bara för det ska jag tipsa om bästa brödreceptet:


Mammas grötbröd

koka havregrynsgröt på 4 dl havregryn
3-4 tsk salt (om inget salt finns i gröten)
låt svalna
blanda ihop 4 dl ljummet vatten och
2 påsar torrjäst i en skål
blanda ut detta i gröten

gegga i
1,5 dl pumpakärnor
1,5 dl solrosfrön och
ca 12 dl vetemjöl (så mycket att det inte kladdar massor,
lite kladdigt här och där gör inget)

låt jäsa i 45 min
forma till fyra limpor (degen behöver inte knådas)
låt jäsa ytterligare 15 min
grädda limporna i 225 grader tills de fått lite färg
och låter lite ihåliga när man knackar på undersidan
ev kan man vända dem upp och ned en stund på slutet

Supergott!


 

Mitt val

Jippi, äntligen ett bra salladsställe i stan! I Norrköping öppnade för en en tid sedan ett ställe som heter Paus, eller nåt i den stilen, där man får plocka ihop sin egen sallad. Eller egentligen peka ihop sin sallad och så gör personalen den åt en. Som jag avundades Norrköping då. Smiskiga sallader är jag alltid sugen på och valmöjligheter kan bara vara av godo. Men här i Linköping fanns då inget motsvarande. Bara samma gamla trötta räk- och greksallader överallt.

Men nu har Your Choice öppnat i Filbytergallerian! En alldeles förträfflig inrättning baserad på samma idé - du pekar så plockar vi. Ungefär. Jag var där häromdagen och det var såå gott. Fetaosten så där mosig som jag gillar. Bli frisk nu Magda, så vi kan gå dit igen!
 

Ode till SodaStreamen


Surfade i ett infall in på Englas Showroom och läste ett inlägg där hon hyllade mineralvatten och i synnerhet Loka. Raskt kände jag mig lite mer besläktad med denna kvinna. Denna kvinna som i normala fall får mig att känna mig som en uteliggare med sina Acneblusar och designmuffinsformar. Men vi är åtminstone systrar i dryck. Faktum är att jag just nu sitter och suger på en burk Loka. Jag har några 33 centiliters uppradade bakom datorn in case of emergencies. Rumsvarma så att kylan inte ska hindra mig från att häva dem fort fort. Så det frasar i svaljet.

I vårt hem finns, bortsett från sambons gitarrer, inte mycket av värde. Alla prylar har minst ett tiotal år på nacken. En inbrottstjuv skulle bli gruvligt besviken och antagligen vända i dörren. Men vi äger en SodaStream. En ljuvlig liten manick som på tre röda producerar porlande mineralvatten åt torra strupar. Ska jag som Engla vara lite märkeshungrig är visserligen Loka det främsta mineralvattnet i min bok. Men att slippa bära hem 1½-litersflaska efter 1½-litersflaska skonar både armar och plånbok. SodaStreamen är min käraste ägodel. Mitt bästa råd till andra Loka-systrar, och som jag också generöst gav Engla, är därför att ögonaböj inhandla en pirrande purrande SodaStream.
  

Bitten testar och sågar

Nu kommer det. Jag känner det stiga i mina vener. En käpprak sågning under kategorin Bitten tipsar och testar.


Det ligger i min natur att vara positiv inför saker. Cynism och bitter sarkasm roar jag mig gärna med så ofta jag kan, men ren och skär negativitet är inte min hatt. Glaset jag har är så gott som alltid halvfullt och det står gärna en ny pava inte långt därifrån. Så att säga.

Men igår bevistade jag Steve's Coffee här i stan. Jag har kommit dit sedan begynnelsens tider, mest på grund av det utmärkta läget intill Filmstaden, men också för den klart godkända maten. På senaste har dock kvaliteten bakom disken sjunkit avsevärt. De glömmer bort beställningar, ger fel växel tillbaka och så vidare. Och igår nådde klantnivån nya höjder.
Så här var det. Mamma, lillasyster och jag hade biljetter till Mamma Mia kl 18.30. Kl 17.40 kliver vi in på Steve's för att ladda med en bit mat. Jag beställer bakpotatis med kycklingröra - ett ypperligt val, som det verkade. I vanlig ordning tar det en stund att få maten och kl 18.10 (då vi svettigt sneglat på klockan några gånger) annonseras att vår mat är klar. Men ingen bakpotatis finns att hämta.

"Var det du som skulle ha bakad potatis?" säger en snubbe bakom disken. "Den är tyvärr slut. Vill du ha nåt annat istället?"

Tjena moss liksom. De kunde inte ha kläckt ur sig det lite tidigare? Typ innan jag hann vänta i 20 minuter och mitt sällskap redan huggit in på sin egen mat? Särskilt som jag satt vi ett bord beläget max tre meter ifrån disken. Att de skulle masa igång och börja laga något annat var inte att tala om. Meryl Streep hade varit halvvägs in i The winner takes it all innan jag skulle vara färdigäten.

Jag tjurade förstås till i några ögonblick. Fick pengarna tillbaka. Men inte en ursäkt. Inte ett beklagande. Inte ens en gratis fika. Som tur var kände sig mor och syster extra generösa och lät mig norpa lite av deras mat. Annars hade jag med största sannolikhet blivit utslängd från biografen på grund av för högt knorrande mage.

Uselt Steve. Uselt.
 


Hit går jag igen

Den dag jag rekommenderar mackor till lunch trodde jag aldrig skulle komma. Men i ett utbrott av stress och nytänk styrde jag klackarna mot Subway idag. Det blev någon slags toasthistoria med kalkon, skinka och bacon. Rasande gott faktiskt och, döm om min förvåning, men just vad jag var sugen på. Trots att jag inte valde något ur kategorin "6 gram fett eller mindre" var det fräscht och krispigt. En eloge också till personalen. Rackarns vilket ös de hade på produktionen. Mackorna bara flög ur diskarna till kundernas väntande händer. Nu sitter jag här med magen lyckligt mätt och sörplar de sista dropparna Loka. Dags att jobba igen!
 


Singelbeteende

Måste slå mig för bröstet lite och tala om att jag har gjort hummus. Ingen enorm bragd kanske, men ändå. Tricket med hummus är att ha i tre gånger så mycket citronsaft som rekommenderat. Det blir mumma. För den som inte orkar röra ihop egen hummus kan jag varmt rekommendera GoGreens, som oftast återfinns vid tacogrejorna i affären. Den är löjligt god.
 

 

Apropå tacos. Jag har en last, som är så uppenbart onyttig att jag får skäms-hicka när jag skriver detta. Jag tar hårda tacoskal, täcker dem med massa fet ost och micrar tills osten smälter. Det är så orgasmiskt gott att jag glömmer allt vad kalorier heter. Ett par sådana ska jag "laga till" nu. Och sätta på en chick flick på teven. Kanske dags att damma av Clueless med Alicia Silverstone? Den har jag sett så många gånger att jag kan dra varenda replik från början till slut i huvudet. Inget jag stoltserar med anställningsintervjuer precis. Eller inför svärfar, som senast igår kallade mig allmänbildad när han höll sitt sedvanliga tal vid matbordet.

Clueless och osttacos är exempel på mitt singelbeteende. Sådant jag fritt kunde pyssla med när jag var singel. Men som nu får förpassas till stunder då sambon inte är hemma. Som att bajsa med öppen dörr. Nu är han och repar. Han har två spelningar på lördag, en med vardera bandet, så honom lär jag inte se mycket av den här veckan. Clueless och osttacos it is. Vad har ni för singelbeteende?
 

Hylexin minskar det mörka under ögonen

En liten uppdatering på ögonfronten. Denna har jag använt ett bra tag nu och jag måste säga att min första besvikelse inte riktigt stämmer. Nu ser jag tydligt att mina mörka ringar under ögonen inte är lika framträdande. Ringarna är kvar, visserligen. Men den mörka färgen är svagare.

Hylexin "hjälper till att minska nedbrytningen av hemoglobin genom att optimera enzymernas aktivitet i vävnaden runt ögonen vilket bidrar till att de blåröda pigmenten tonas ned och försvinner." Den finns bland annat på Kicks, för hutlösa 995 kronor. Köp den därför bara om du är desperat, eller ännu hellre, ropa hem den på E-bay, som jag gjorde.

Jag kommer att fortsätta använda Hylexin. Jag använder den - så klart - tillsammans med mina superba ögonprodukter från Mary Kay och nu är jag nöjdare än nånsin med mina gluggar.
 

Fredagens första klunk

Mmm, inget är som fredagens första sipp rödtjut. Viña Maipo är en favorit just nu. Notera att det är en liten flaska. Man kan ju inte gå och bli alldeles dekadent.
 

 

Nancy's fräscha mat

Förutsatt att det inte är en modern myt tjänar de stora bloggarna multum på reklam och produktplaceringar i sina bloggar. Då ska väl även vi småttingar dra vårt strå till stacken här i konsumtionens tidevarv. 

Matstället Nancy's . Gå dit. De öppnade ganska nyligen på Platensgatan i Linköping. Lokalen ifråga tycks synnerligen otursföljd, vilket är oroande. Det är en hel handfull verksamheter som passerat där sen jag flyttade till stan för tre år sedan. Maten på Nancy's består av sallader, wraps, taco- och GI-rätter och annat delikat. Personalen är så gullig och trevlig att man aldrig vill gå därifrån. Enda minuset är den trista inredningen, men jag antar att det ska signalera fräsch snabbmat på något sätt.

Idag på lunchen gick jag alla 866 stegen (jag har räknat) hem och åt en caesarsallad med bulgur, som jag köpte med mig igår efter bion. Det sjunger fortfarande i magen. Nancy's. Gå dit.

.............................
 
 
Åh, jag glömde ju nästan berätta att till varje rätt får man en frukt och en chokladpralin! Frukten kan ju vara, men chokladen... chokladen....
 
 

Jag småsuper på jobbet


Denna, Chi San, fungerar verkligen. Jag var på vippen att trilla ihop över tangentbordet nyss. En slurk av detta och ögonlocken är åter lätta och spänstiga när jag blinkar. Ett tag fick jag till och med ett sånt där konstigt rus i kroppen precis som när kvällens första grogg börjar få fäste i venerna. Det var trevligt.

Jag är inte mycket för hälsokost, örter och dylikt hokuspokus utan inhandlade denna i ett ögonblick av deperation. Men den rekommenderas alltså. Smakar visserligen råtta, men det gör ju å andra sidan det mesta som intas i shot-form.


Kerastases solprodukter

Om ni inte redan anat det har jag ganska dyr smak när det gäller skönhetsprodukter. En shampoo från Coop är inte lika bra som det du hittar i hyllorna hos din frisör. Och jag skulle aldrig drömma om att kleta på något från Nivea i ansiktet. Tyvärr. På det här området är jag en snobb. Jag har nämligen funnit att man i nio fall av tio får det man betalar för. Denna gång blev nya solskyddande produkter från Kerastase. Ett riktigt halleluja-moment, skulle jag kunna säga om jag var en sån som använde det uttrycket. Håret är som silke idag. Rekommenderas varmt.

  

image49



Eftersom man bör hålla i slantarna så här inför semestertider kan jag bjuda på ett Tips från coachen. Be alltid om prover. Jag handlar sällan något utan att prova först (har samma filosofi gällande män). De allra flesta butiker ger gärna ut prover även om man oftast måste fråga om det själv. Just nu har jag exempelvis planer på att investera i en riktigt bra makeup-primer. Inför beslutet har jag fixat prover på inte mindre än sex olika. (En recension på var och en utlovas framöver.) Hittar jag en produkt jag gillar och fortfarande tycker det är för dyrt, avlägger jag helt sonika ett besök hos min gode vän ebay.com. Där kan man hitta det mesta för en spottstyver.

Studio Ronnie i all sin dar

Upptäckte just att min favoritkrönikor - hell, min favoritskribent alla kategorier, har börjat blogga. Där ser man vad lite planlöst surfande på arbetstid kan leda till. Ronnie Sandahl är bloggvakt åt Belinda Olsson medan hon förlustar sig på nåt charterresmål nånstans. Vilken underbar överraskning! Har ni ännu inte upptäckt karls briljans är det hög tid. Mina måndagar kännetecknas av andlös väntan tills jag kan klicka mig fram till hans senaste krönika. De är anledningen till att Aftonbladet Plus får fortsätta suga 19 kronor från mitt kontantkort varje månad.

Glass

Jag upptäckte just ett paket ägglikörglass i frysen. Ägglikör. Vem äter ägglikörglass? Förutom möjligen Agda, 83, som festar till det med en skopa vid speciella tillfällen? Jisses, min sambo måste vara äldre än han påstår.

Dessbättre hittade jag också ett halvt paket Carte D'Or Crema di Mascarpone. Den godaste glassen genom tiderna. Samme sambo måste ha lämnat det åt mig och inhandlat ägglikörskräpet istället. Bless his heart.

Tidigare inlägg
Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0