Eller förresten...

Läggdags och lillfisen ligger i sängen.

Jag: Godnatt då, jag älskar dig.
Idun: Och jag älskar dig.

Jag stänger dörren, går ut i vardagsrummet och sjunker ner i soffan för att avnjuta ännu ett avsnitt av The Vampire Diaries (tror för övrigt att Ian Somerhalder är mitt nya frikort. Förlåt Brolle, men vi visste ju båda två att det inte kunde vara för evigt) och lite hummusdoppade morotsstavar när...

Idun: Maaammaaaaaa!

Jag reser mig, återvänder till Iduns rum, öppnar dörren och kikar in.

Idun: Eller. Jag älskar inte dig. Jag älskar bara dig på lördagar. När jag får godis.

Jaha du.

Samtal om kärlek

Idun: Mamma, älskar du mitt paraply?
Jag: Ja, jag tycker om paraplyn. De är bra. Men det finns nåt jag älskar mest i hela världen. Kan du gissa vad det är?
 
Lång paus.
 
Idun: Kläder?
Jag: Ja, det älskar jag också. Men nåt annat!
Idun: Mat?
Jag: Nåt annat.
Idun: Jag?
Jag: Ja, det är klart! Dig älskar jag mest i hela världen. Älskar du mig mest i hela världen?
Idun: Nej, jag älskar dom nya sakerna jag fick av Tomten.

Veckans dilemma

Med treåringens hela uppgivenhet säger Idun under vårt förtroliga samtal vid sängkanten ikväll:

- Mamma, du är en flicka. Och jag är en flicka. Men Cilla säger att Edwin (bästa bästa kompisen på dagis) är en pojke.

*djup suck*

- Jag vet inte hur jag ska göra.


Fint ändå

När man är tre år är huvudet fullt av ord. Det är lätt hänt att man tappar bort ett då och då.

Idun filosoferar: "Min farmor är som min mormor. Och min farfar är som min... som min... som mormors kompis."

1-0 till mamma

Jag: Idun, gå och ta på dig kläderna nu.

Idun: Nej.

Jag: Jo.

Idun: Nej.

Jag: Jo.

Idun: Nej.

Jag: Jo.

Idun: Nej.

Jag: Kan du inte säga något annat än "nej"?

Idun: Nej.

Jag: Är "nej" det enda ord du kan?

Idun: Ja. Oj då.


Samtal om vänskap

Jag: Varför tycker du att Edvin är snäll?

Idun: För han tycker om mig.

Jag: Tycker du om honom då?

Idun: Ja. Och Viran tycker jag om. Dom är mina vänner. Men du får krama dom.

Jag: Vad mysigt. Är det Edvin och Viran som är bäst?

Idun: Nä.

Jag: Va? Vem är det som är bäst då?

Idun: IDUN!!



Veckans klokskap

"Man får inte äta bajs. Aja baja, säger polisen då."


Ikväll svennar vi

Familjen Johansson-Månsson soffade framför Melodifestivalen och varsin tallrik getostlasagne. Konserversationen just nu:

Johan: Alltså det här är ju urtråkigt enligt mig. Så förutsägbart. Kom igen, det är inte 1993.

Jag: Lyssna Idun, hon kan inte sjunga fast hon är med i Melodifestivalen.

Idun (klappar mig på magen): Du kan inte sjunga, mamma.

Jag: Jamen jag är ju inte med i Melodifestivalen.


En helt vanlig konversation en helt vanlig dag i ett helt vanligt hem

Jag står framför badrumsspegeln och sätter på mig ansiktet. Sambon sitter och trycker på gästtoaletten. Det är högst sannolikt att han också tittar på något youtube-klipp på mobilen. Idun, som varit en sväng och hälsat på honom där på gästtoan, kommer in till mig med en trumpen min och snuttefilten i handen.

Idun: – Pappa vill vara i pled.
Jag: – Ja, ibland vill man vara lite i fred. Det får du respektera och lämna pappa ensam en stund.
Idun (full av indignation): – Pappa tittar på Bamse. Min favorit-Bamse.
Jag: – Är du verkligen helt säker på det?
Idun: – Ja det är jag.

Idun står tyst en stund och börjar sedan gläppa med lysknappen. Släcker, tänder, släcker tänder, släcker, tänder. Släcker.

Jag: – Idun, låt bli det där.

Tänder, släcker, tänder, släcker.

Jag: – Snälla snälla Idun, sluta trycka på knappen. Jag ser ju inget.

Tänder, släcker, tänder, släcker.

Jag: – Men kan du sluta trycka på knappen?!
Idun (med huvudet på sned): – Vill du vara i pled mamma?

Tänder, släcker, tänder, släcker. Jag går till slut fram till Idun och tar bort hennes hand från lysknappen.

Idun (rasande): – NEEEEJ!!! JAG VILL INTE HA DIN HAND!! NU GÅR JAG OCH SÄGER TILL FRÖKEN!

Hon stormar ut ur badrummet och klampar iväg genom korridoren utanför. Snart hör jag henne prata upprört med någon, oklart vem eftersom sambon fortfarande befinner sig på gästtoan.

Idun: – Mamma får inte prata mer. INTE prata mera NUU!

 


Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0