Besiktning

Öm i hjärtat efter fyraårskontroll på vårdcentralen. I skrynklig T-shirt och med gummistövlarna på fel fot har min stora lilla unge fått visa vad hon kan och inte kan. Ansiktet hopskrynklat av koncentration under hörseltestet, rediga svar på sköterskans frågor och omsorgsfullt utvalda färger ur kritburken. Den obligatoriska huvudfotingen blev skallig och glad, med stor och rund mage (är det fortfarande en huvudfoting då?). Huvudet rött, fötterna gula med långa spretiga tår och en gul navel mitt på magen. Det är noga med detaljerna.

Synkontrollen gick inget vidare. Titta på bokstäver på väggen och jämföra med likadana bokstäver på en tavla i knät. Jag fick nypa mig hårt i armen för att inte flyga upp från min stol, rusa fram till henne och ropa ”det gör inget, skit samma om det blir fel, du är det bästa pappa och jag har!” Det spelar ingen roll att vi har den varmaste och mest pedagogiska distriktssköterska man kan tänka sig – vem är hon att säga att mitt älskade barn inte är fulländat?

Nu blir det återkontroll nästa fredag. Till dess ska vi öva hemma, med lapp för ögat, så att hon säkert förstår vad det är hon ska göra. Helst vill jag bara skita i alltihop och leka sjörövare med lappen.

Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0