Rasar lite jag också

Igår påbörjade jag ett argt blogginlägg, men fick springa iväg på annat innan jag hann publicera. Och nu tycks jag vara i gott sällskap med andra bloggare, twittrare etc som frustar förbannat vid tangentborden.
 
Föremålet för mitt arga blogginlägg var och är Lasse Anrell och mer specifikt den okunnighet som hans senaste krönika skvallrar om. I den sågar han det faktum att Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset. Han frågar sig vem fan Rolf-Göran Bengtsson är. "Hästen borde ha fått priset, det är ju den som hoppar", skriver han och tycker att han är alldeles fantastiskt fyndig.

Verkligen. Jag garvar läppen av mig.
 
Som hästtjej fick jag höra alla varianter av liknande kommentarer från hånflinande fotbollskillar i skolkorridoren. Men man kan ju kräva lite mer höjd och professionalitet av en sportjournalist kan man tycka... Även om han numera är krönikör och chefen ger honom påökt varje gång han lyckas provocera läsarna att rasa. 
 
Medieskuggan till trots är ridsport en av världens största sporter och den största ungdomssporten i Sverige näst efter fotboll. Rolf-Göran vann EM-guld förra året och är numera rankad etta i världen. Men det är klart, Lasse-passe, hästhoppning är ju bara en simpel brudsport. Sånt dravel hör ju inte hemma på de fina galorna eller i de stora kanalerna. Det är definitivt inte något värt att ägna hjärnceller och medieutrymme åt. Inte när vi kan direktsända varenda random hockeymatch från andra sidan Atlanten eller djupanalysera vad Zlatan äter till frukost. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0