Så vet du att du är en dålig förälder

Vanligtvis är det farmor som hämtar Idun tidigt på dagis på fredagar, men just i dag kunde hon inte. Det innebar att jag fick hämta vid vanlig tid, det vill säga klockan 16.15. Trots att det är fredag, vet jag nu att tillägga.

Kommer till dagis prick 16.15, just när Chans till romans ska dra igång på Mix Megapol. Det är underligt mörkt i fönstren och inne på dagis är det ännu mörkare. Alla stolar står uppställda på borden och mattorna saknas. Vad tusan? Med hasande plasttossor går jag omkring och undrar i mörkret. Kan sambon redan ha hämtat och inte meddelat mig?

Så ser jag att det lyser i köket och en av dagisfröknarna blir synlig i dörröppningen. "De är utomhus," meddelar hon och försvinner in igen.

Snopen går jag tillbaka till hallen, drar av mig tossorna och går ut. Ute på gården är det lika mörkt som inomhus. Men längst bort ser jag min dotter komma traskande tillsammans med en fröken. Inte ett spår av några andra barn. De har åkt hem för länge sen och sitter nu och fredagsmyser med sin familj.

Här, gott folk, är stunden då man som livspusslande småbarnsförälder ifrågasätter de flesta av sina val i livet.

Och som om det inte räcker här. I bilen på väg hem säger Idun med ett konstaterande tonfall: "Alla barnen åke hem. Du glömde mej."

Ni vet det där ljudet när Kevin Costner i Robin Hood-filmen skjuter iväg en pil och den klyver en annan pil mitt itu. Så. Flapp! Rakt i hjärtat.

Så visste jag att jag var en dålig förälder. I alla fall den här dagen. Tur att det kommer fler. Och tur också att en tvååring sällan är långsint, utan förlåter en i utbyte mot salta pinnar och en stunds Pingu på teve innan middagen.
 

Ett annat ljus...

Ett annat ljus i mitt kundservice-helvete är Alltele. En eloge till dessa multiklonade blonda 25-åriga norrlänningar (föreställer jag mig) som gång efter annan guidar mig genom bredbandets många mysterier!

Nu är jag trådlös var jag vill i huset och helt plötsligt on track med år 2011. Känns fräscht.

 

Ett ljus i mitt kundservice-helvete

Enligt lagen om alltings jävlighet var vi så klart tvungna att reklamera datorn. Med strömkabeln inkopplad gav den nämligen underliga ljud ifrån sig, främst vid videouppspelning. Det gav en extra dimension åt Bamse och gänget som går varma på Youtube hemma. Även om Idun inte brydde sig nämnvärt höll det snart på att driva både mig och sambon till vansinne.

Jag skickade ett mejl till billigteknik.se, som sålt datorn till mig. Samlade i förberedande syfte på mig en hoper ilskna och vassa argument om konsumentköplagen osv. Gjorde mig redo att leva rövare i vanlig ordning, något jag är alltför väl förtrogen med, som utsatt men stridslysten konsument.

Men döm om min förvåning när billigteknik.se svarade och utan att blinka bad mig att omgående skicka tillbaka datorn med bifogad fraktsedel. Det gjorde jag och inom bara ett par dagar anlände som utlovat en ny och felfri dator. Helt krångelfritt. Snabbt och utan frågor. Som de lovat. Jag behövde inte leva rövare överhuvudtaget. Maken till antiklimax.

Märk väl att jag kategoriserat det här inlägget som "Bitten tipsar och testar". I dagar som dessa, då:

1) golvvärmen i vårt nyrenoverade badrum inte fungerar och rörmokaren inte kommer fast han lovat.
2) elen som brann förra julen ännu inte är färdiginstallerad i källaren för att elektrikern inte kommer fast han lovat.
3) avloppssystemet nu är avstängt igen för att avloppssnubben inte kommer fast han lovat.

Då är billigteknik.se ett ljus i mitt mörker. De är ett tips från mig till dig som ämnar köpa billig teknik framöver och som vill slippa slita ditt hår om, mot förmodan, den billiga tekniken inte skulle fungera.
 
 


Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0