Greetings from Parenthood!

Idun är inne i en minst sagt påfrestande fas (gode gud, låt det bara vara en fas!). Så fort hon inte får som hon vill det allra minsta får hon ett utbrott. Det handlar om allt ifrån att hon vägrar borsta tänderna, vägrar går och lägga sig, vägrar byta blöja, vill kasta mat, klättra i öppna spisen, slita sönder böcker med mera, med mera.

Formen på hennes utbrott kan sorteras ner till fyra, fem olika varianter som hon blandar friskt. De är:
- slänga sig skrikande i en hög på golvet och åla runt 
- rusa dramatiskt ut ur rummet, viftande med armarna, alltjämt skrikande 
- örfila sina föräldrar så mycket hon kommer åt
- bitas
- all of the above

Glasyren på tårtan är att hon just nu har en ganska intensiv språkutveckling. Nya, användbara ord som "dumma!" och "aj, aj, aj, aj!" har dykt upp i hennes vokabulär. Och hon är inte rädd för att använda dem. Det sista allra helst på platser där det är mycket folk och allt jag gör är att försöka sätta henne ner i vagnen.

Kort sagt är hon ett litet monster just nu. När hon somnat/skrikit sig medvetslös om kvällarna bryter jag samman av utmattning, skuld och krossat hjärta. Sambon tröstar och så smider vi planer om att rymma hemifrån och lämna henne kvar. Så kan hon bo där i huset som en bindgalen exorcistbebis med ruttna tänder och inkonsekventa sovtider. Ha!



 


Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0