EASY cover, my ass!

Vår inflytt kommer along sakta men säkert. Att det skulle ta en sån evig tid att små-puts-renovera det som vi vill ha små-puts-renoverat hade jag aldrig trott. Det är naturligtvis förödande för mitt usla tålamod, men jag distraherar mig själv med jobb och för lite sömn för att undvika att tänka på det.

Igår kom vi i alla fall en bit på väg med väggarna i sovrummet. Tidigare ägare tyckte det var en bra idé att sätta upp långrandig strukturtapet med bård(!). Icke anade de väl vilka svordomar det skulle generera några år senare. Just nu brottas vi med täcktapeten easy cover som ska göra nyss nämnda väggar släta och fina. Täcktapet är ett litet helvete att styra med. Inte bara är det tjocka, breda och otympliga tapeter. De innehåller dessutom glasfiber, vilket gör det nödvändigt att bära långärmat och handskar för att inte bli alldeles rödprickig.

Till råga på allt har sambon drabbats av någon slags perfektionsångest och går omkring och river sig i huvudet, kisar kritiskt på alla uppklistrade våder och muttrar om spackel, slip och finjusteringar. Det är villadjävulen som flugit i honom. Som tur är vet jag att han sällan orkar vara så nitisk någon längre tid, så jag låter honom hållas. Och så vet jag ju att sovrummet kommer att bli alldeles fab när det är klart!
 


Kommentarer
Postat av: Anonym

2010-03-11 @ 21:43:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0