Sista dagen i stan

Mitt hem har invaderats av främmande varelser från en annan tid (drygt tre år tillbaka). De är bruna och fyrkantiga och kom krypande upp för trapporna i ett spår av damm och källarlukt. Nu koloniserar de på vardagsrumsgolvet stinna av böcker, porslin och sängkläder. Väntar på varje chans att ställa sig i vägen för en morgontrött fot. Viskande om en nära förestående utvandring mot ödsligare marker...

Imorgon går flyttlasset mot ny adress.
 

Lördagens bravader

Helgen som gick hade den perfekta mixen av träning, fest, familjemys och göra-nytta-hemma. Ett tag befarade jag att det planerade tjejkalaset skulle gå förlorat i snöyran. Men bortsett från två avhoppare i sista stund tog sig alla tappert dit på vinglande klackar. Belöningen blev en lördagkväll som kommer att gå till historien, av flera skäl. God mat, härligt sällskap och en del mer eller mindre frivilliga avslöjanden. Sen en 020-taxi till Harrys. Mycket dans, innovativa moves, lite barhäng och en close encounter med Harrys vaktstyrka. Och så fick jag den allra finaste komplimangen någonsin. Mitt cyniska hjärta blir varmt och lätt vid tanken. Kalle, du är en på miljonen!
 
 

Tweet tweet

Har gjort mitt intåg på Twitter. Jag hade gärna gjort det med buller och bång, men nu heter jag ju inte Isabella Löwengrip... Men jag har i alla fall trixat in en widget i vänsterkolumnen. Är den inte raffig? Blir lika impad varje gång jag befipplar mig med bloggens kodmallar utan att fucka upp hela tjottaballongen.  


Reflektioner angående Twitter så här långt:

Twitter är ett trassel. Tweets och retweets i en enda smetig smet. Att använda det som marknadsföringskanal (vilket var vad som diskuterades vid onsdagens mässa i Kista) är att slå vilt omkring sig. Du vet inte vem du träffar eller hur hårt. Detta till trots tilltalas jag av idén att skriva en massa oväsentligheter och skicka dem rakt ut i smeten. Som ett vårskrik i mikroformat. 

Ett litet sidospår i mina reflektioner är att Pete Wentz *trånande fjortissuck* måste ha en himla massa fritid med tanke på att han twittrar cirka 80 gånger om dagen. Har inte han småbarn? tänkte jag. Men saken fick snart sin förklaring. Han har nanny. 





 


Svulladag och tjejfest

Jag läste på aftonbladet.se imorse att det är helt ok att ha en svulladag. Jag vill minnas att det stod att om man äter duktigt 80% av tiden är det ingen fara på taket om man slarvar de övriga 20. Min första tanke var det olyckliga i att helgen utgör 30% av en vecka. I artikeln stod dock inget om huruvida man kan träna sig till ytterligare procentenheter. Köpa sig en extra svulladag på gymet. Det måste ju finnas utrymme för förhandlingar kan man tycka.

Nåväl, helgens svulladag får infalla imorgon. Kalorier kommer att intagas i form av plockmat och cosmopolitans, högst sannolikt med en betoning på det senare. Platsen för intagandet blir den Greenska villan i Vimanshäll och sällskapet ett helt gäng partysugna tjejer. Kan inte bli annat än succé.

På Internet Expo

Dagen har spenderats till hälften nedsjunken i ett hyrt Passat-säte och till hälften runttraskande på Internet Expo på Kistamässan i Stockholm. Jag vet inte vad som var mest spännande. Kanske var det hästarna vi stötte på nånstans i höjd med Nyköping. Med andtrutna poliser i hasorna travade de runt på E4:an mitt i morgonrusningen, som om hela världen tillhörde dem. Eller kanske var det energiska Lotten Bergmans föredrag om Twitters förvirrade värld. En värld jag nog måste ge mig in i snart, om så bara för att befästa min ställning som ung och with it på jobbet.

Min arbetskamrat Åsa och jag var utsända till mässan för att insupa kunskaper och inspiration om sociala medier. Denna uppsjö av möjligheter som finns för de företag eller organisationer som har ork nog att navigera i blogg-/Twitter-/Facebook-/flickr-/med mera-träsket. Vi lyssnade på flera riktigt bra föredrag, som jag är alltför trött för att referera nu. Särskilt minnesvärt var då Kissie och Blondinbella beskrevs som framgångsexempel, allt medan den kostymprydda publiken nickade allvarligt och förde allvarliga anteckningar. Ja, detta är sannerligen ett undrens tidevarv.

Som mässa sett var utbudet rätt så klent. (Bortsett från hunken i monter F5. Hur gärna ville vi inte veta precis allt om hans bredbandsswitchar och vattentäta tangentbord!) Men godiset i montrarna höll över lag hög klass och det är ju trots allt det viktiga. Och med tanke på hur många tävlingar jag deltog i borde jag vinna minst en laptop.

Mest givande var utan tvekan pratstunden i bilen på väg hem. Stäng in två snackesaliga kollegor i en biogasbil i snöoväder och det kommer att hända grejor. Tankar och intryck från dagen sorterades i flera stycken skarptänkta slutsatser. Så effektiv har jag inte varit på länge. Alla möten borde förläggas till E4:an hädanefter.


................................
Update:

Och just det, jag höll på att köra över en hare när jag var nästan hemma också. Mitt i centrala Linköping. Det var också spännande.

Ball busters





En skamlös steal från perezhilton.com men jag var tvungen. Detta är ju bara brutalt. Ungefär som tjejen (en kompis till en kompis – varför är det alltid det?) som gjorde slut med sin sambo och pojkvän sedan fem år genom att överräcka hans nya lägenhetsnycklar. "Jag gör slut. Du får flytta ut. Jag har fixat en lägenhet till dig." Brutalt.
 

Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0