Dagis



Så här såg Skorpis ut i måndags på väg till dagis för första gången. Vi hade peppat henne till max och hon var på strålande humör. Inskolningen sträcker sig över två veckor och denna första vecka har jag tagit semester för att kunna vara med.

Totalt är det fyra småttingar som skolas in samtidigt. Idun var förstås lite avvaktande till en början. Inte den som slänger sig med huvudet före in i lek med nya, små människor i nya, stora miljöer. Titta, begrunda och sen leka. När nån av de andra barnen (man märker vilka som har tuktats av äldre syskon sedan födseln!) röjer förbi henne, trillar på näsan eller springer in i en dörrpost spärrar hon upp ögonen och utbrister ett förbluffat "oj!". Det tar nog ett tag innan hon vant sig vid tempot och kan hålla jämna steg.
 

Klimatsmart?

Beställer du en ceasarsallad på Espresso House får du inte mindre än fyra förpackningar med dig hem, utöver bärpåsen alltihop ligger i. Sallad i en plastbytta, kyckling och bacon i en annan, dressing i en tredje och så krutongerna i en plastpåse. Någon packningsstackare i Espressoköket måste ha drabbats av hybris över sommaren.
 


Dagens Bellme...





Jo, jag tackar ja.


Hej igen!

Uj, det var länge sen mina fingrar fladdrade sig in på blogg.se-inloggen! Faktum är att jag hållit mig ganska långt från datorer under semestern, frivilligt och ofrivilligt. Frivilligt för att hjälpa min jobbtrötta hjärna att släppa och slappna. Ofrivilligt för att både telefon och internetuppkoppling varit svajiga hela sommaren. "Det är nåt i marken", sa teleteknikern från Glocalnet som besökte hos häromdagen. Jaha, du. Förhoppningsvis kommer de att identifiera och återgärda detta "något" inom en inte alltför avlägsen framtid.

Så länge: En bild på Skorpis som inviger nya galonisarna vi köpte i Ullared. I en skog av rosa och mörkblått hittade vi till slut en någorlunda unisex variant i rött och grått. Med älgar på. 
 

Visst har hon blivit stor?
 


Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0