Ont i ryggen...

Det är smärta. Riktig pain. Motherf*cking pain. Det är till öronen spända axlar som vägrar slappna av. Det är smärtstillande Voltaren som inte smärtstillar. Det är förljugna Panodil som inte hittar rätt. Det är inflammerad muskel eller annan dylik, banal diagnos som gör mitt vakna liv till ett litet helvete. Åtminstone när jag sitter ner, vilket jag gör mest hela tiden, kontorsråtta som jag är. Inte tycks det hjälpa med träning heller, det som annars brukar vara den bästa medicinen för alla krämpor.

When all else fails, vad gör man då? Det som vi svenskar gör bäst. Gnäller.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0