Bloggtips

Hur just avnjutit en perfekt tillagad kycklingrulle framför datorn. Nu lider lunchen mot sitt slut, men jag vill passa på att komma med ett bloggtips inför helgen: http://skrietfrankarnfamiljen.blogspot.com/ Jag fastnade totalt. Det gick flera minuter utan att jag tänkte på den episka baksmälla som härgar i mig efter gårdagens afterwork.

Nu ska jag jobba två timmar till, sen slutar jag för i dag. Hem och förbereda Valborgsfirande för tio stora och tre små personer. I vårt hem som saknar kök. Hur tänkte jag där egentligen? 
 

Ont i ryggen...

Det är smärta. Riktig pain. Motherf*cking pain. Det är till öronen spända axlar som vägrar slappna av. Det är smärtstillande Voltaren som inte smärtstillar. Det är förljugna Panodil som inte hittar rätt. Det är inflammerad muskel eller annan dylik, banal diagnos som gör mitt vakna liv till ett litet helvete. Åtminstone när jag sitter ner, vilket jag gör mest hela tiden, kontorsråtta som jag är. Inte tycks det hjälpa med träning heller, det som annars brukar vara den bästa medicinen för alla krämpor.

When all else fails, vad gör man då? Det som vi svenskar gör bäst. Gnäller.
 

Idun fyller år!

Hipp hipp hurra, för i dag är det Iduns födelsedag! Min lilla tjej fyller 1 i dag. Ett helt år! Monumentalt. Hon började dagen på tvären i sängen, sparkandes på spjälorna tills hon kiknade av skratt. Ikväll firar vi ordentligt med tårta, gunga, fingerfärg, tecknad film och såpbubblor.
 

Och min lilla unge

Ännu en helg till ända. En långhelg dessutom, eftersom jag var ledig i fredags. Lilla Skorpis och jag har hängt en massa de här dagarna: varit och shoppat, hälsat på mina föräldrar, badat bubbelbad och underhållit gäster. Allt blir så mycket roligare när Idun är med och pekar, vinkar, skrattar och kommer med förtjusta utrop över minsta sak. Nackdelen med såna här helger är att det känns så jäkla fattigt att gå till jobbet igen när måndagen kommer.
 



 
  

 
  

Min macho man

Sambon nöjt i bilen på väg till K-Rauta: "Det är väl manligt, att köpa cement? Mycket manligare än alla snickeribögar med skruvdragare och skit. 'Jag ska ha en säck cement' liksom. Macho. Det kan du skriva om i din blogg."

Så nu har jag gjort det.
 

Köket

Några bilder från vårt disaster kitchen. Bilderna är ganska mörka och det beror så klart på att vi inte prioriterar belysningen särskilt högt i det här skedet av renoveringen. Bild nummer två visar den röda färg köket har i dag och i cirka en vecka till. På måndag lämnar vi nämligen in de arma luckorna till Lennarts Billackering i Åtvidaberg.
 


 


 
Det blir vita luckor, svarta bänkskivor och detta kakel, med mörkgrå fog:


 

I kombination med några spotlights, lite färg på väggarna och det vackra furugolvet tror vi att det blir kanon! Som en vintagevariant på detta kök:



 

Vi lurar på att ha just likadant svart kakel ovanför spisen. Problemet är att de grå kakelplattorna är 60 cm breda/långa och väggarna på var sida om spisen är 200 respektive 90 cm. Sällan delbart med 60... Det innebär att vi måste kapa de grå kakelplattorna antingen i ett hörn eller strax intill det svarta kaklet. Kanske förstör det helhetintrycket? 
 

 

Soffa från Nordik



Denna lilla sötsak ska bli min så snart lönen friskar upp kontot med nya, fräscha slantar. Den ska bo i vår hall därhemma och hjälpa mig att sätta på mig stövlarna på morgnarna. Men mest ska den hälsa alla våra gäster välkomna hem till oss och förmedla all den värme, kärlek och charm som resten av huset besitter. En diger uppgift.





Den här godingen från coola Kartell vill mitt hjärta också ha. Men den kostar iskalla 3900 kronor så det satte sambon P för. Förnuftigt av honom. Den snåljåpen.
 

 



Nygamla jeans

I dag kom jag i ytterligare ett par av mina skinnyjeans. Mina tänk-om-jag-får-körtelfeber-och-går-ner-tio-kilo-då-kan-jag-ha-dem-igen-jeans, som hånat mig elakt från nedersta hyllan i garderoben i flera år.

Häromdagen hoppade jag i mina ursnygga Killah-jeans bara så där, lätt som en plätt. Det gav mig modet att imorse prova ett par gamla Fornarina Fresh från tiden strax efter studenten, när JLo-rumpan var som hetast. Satt som ett smäck. Till och med bekväma, vilket de nog inte ens var när jag köpte dem. Fortsätter det så här får jag snart damma av Lee-jeansen från gymnasiet. I så fall lovar jag att publicera en egen bild istället för att googla fram en.
 
 


Nu ska jag ta mitt skinny ass och gå och äta en kiwi, innan fikarasten är slut.
 


Oh, du mode-orakel

En bild från perezhilton.com roar mitt öga denna förmiddag. Inlägget handlar om The Hills-parets engagemang för den amerikanska marinen. *Gäsp*.

Om Heidi skaffade klippkort hos dr boob job för att dra uppmärksamheten från sin makes dåliga smak har hon i alla fall lyckats med något. För vad Perez undgår att lägga märke till – och följdaktligen håna – är blingblinget(?) som Spencer bär. De är misstänkt lika buddha-armbanden som pimpade var flickas och fritänkande pojkes handleder för några år sedan. Jag vill minnas att jag hade ett helt gäng sådana någon gång i höjd med en Tunisienresa år 2001. Och ackompanjerade av vattenpipor och historiens vindar känns de väl ok och inte alltför skämsiga. Men vad gör de nu, nästan tio år senare, på mannen som gav svinigheten ett ansikte? Är dessa armband tillbaka på modet igen? 

(Hans ring har jag inte ens ork att kommentera.)




Inte på min unge i alla fall!

Nyssflyttade som vi är har vi gästat Ikea ganska frekvent på sistone. (Vad gjorde förresten svennebanan utan Ikea? Vi skulle i alla fall aldrig ha råd att dega Mio eller liknande möbelkedja för att inreda vårt hem.) Sist vi var där blev det ett besök i restaurangen också, för övrigt alldeles förträfflig för bullriga barnfamiljer. Vid bordet bredvid oss sitter en annan bullrig barnfamilj. De har en liten dotter, gissningsvis ett par månader yngre än Idun. Och det stackars barnet har hål i öronen! Alltså hål som i örhängen. På en bebis!

Det gör ONT att ta hål i öronen. Ont! Det är fan inte ok! Skulle det vara så ruskigt om någon misstog er lilla gungstling för en pojke? Vilket förresten ändå aldrig skulle ske eftersom flickstackarn var klädd i rosa från topp till tå. Rosa kläder, rosa hårband, rosa barnvagn, rosa ditt och rosa datt. Såg ut som Hello Kitty spytt över hela ungen. Men rosa är okej. Rosa gör inte ont, rosa riskerar inte att ge livslång allergi eller fastna nånstans under en lek och slita bort halva örsnibben. Rosa är inte ett kroppsligt ingrepp som du bör få bestämma över själv – när du är stor nog.

Spontant ville jag ställa mig upp, peka anklagande och skrika BARNMISSHANDEL!!! Men jag hejdade tourettesimpulsen med en välplacerad köttbulle i gomen. Finns det inte någon typ av åldersgräns för sånt här? Hur har det gått till? Jag tvivlar ju nånstans på att föräldrarna tagit med flickans örsnibbar till en certifierad piercare. Förmodligen är det någon klåpare till frisör som skjutit hål på dem med pistol. Eller ännu värre, en synål och en isbit i händerna på en kärleksfull förälder. Hujedamej.
 

Dagisplats!

Jippi!! Idun har fått dagisplats! Och där vi allra helst önskade oss! Nu slipper vi engagera oss i vilka av de kommunala dagisen vi ska söka. Vecka 33 börjar hon inskolningen.

Min lilla fis ska gå på dagis. Himmel och pannkaka.
 

Långa påskhelgen



Min fina unge firar sin första påsk, med läppstift på kinderna och eyeliner på näsan. Bilden är från min systerdotter Elviras ettårskalas i lördags. Elvira Blåtira har också blivit stor, se bara:





Det finns inget bättre just nu än att vara med Idun. Igår åkte vi till Maxi och handlade, bara hon och jag. Busåkte i kundvagnen, smög på fula gubbar och sjöng för full hals i bilen på väg hem. Hemma åt vi middag, kastade ärtor och badade bubbelbad. När hon låg i sängen efteråt, badvattenvarm, rosig om kinderna och rund om vällingmagen fick jag största leendet bakom nappen. Sen slöt hon ögonen och somnade på två sekunder. 
 
Såna här dagar är guld värda. Visst är de krävande; hon är liten men snabb, humörsvänger som en tonåring och producerar bajsblöjor på löpande band. Men varje kväll känner jag i hela själen att jag gjort något med mitt liv. Ser så fram emot sommaren när jag ska vara ledig i sju hela veckor. Vad roligt vi ska ha!
 

Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0