Bitten blå och blond

Var hos frisören i veckan och fick mig en omgång. Säger så här, att gå från nästan svart hår till blont, med ett par stopp nånstans i trakterna orange och kissgult, har varit ett litet helvete. Men nu, med några ekande tomma hål i min redan föräldrapenningsmagra plånbok, är min vandring fullbordad.

Denna gång lade frisören i en kall toning, bland annat. (Allt är "bland annat" med mig i frisörstolen nuförtiden.) Det blev en grymt snygg askblond färg och inte alls mörkare som jag befarat. Enda molnet på min himmel var att hårrötterna plötsligt skiftade lite hemtrevligt i blått. Inte alls rätt look för mig. Så i natt sov jag med inpackning i håret. (En researchvända på google visade att vi är många därute som stött på patrull på väg mot ett blondare svall. Varför finns det ingen Facebook-grupp för oss?) När jag sköljde ur håret imorse följde Smurf-looken med ner i avloppet och resultatet blev riktigt bra. Med lite god vilja skulle man till och med kunna säga att det blev succé.

Sen surfar jag in på Blondinbellas blogg. Jag vet. Dödsskämmigt, men så stäm mig. I alla fall, Blondinbella, temporarily known as Brunettbella, har gått och blivit Askblondinbella. (Det går undan i storstan.) Så nu har vi nästan exakt samma hårfärg jag och Blondinbella! Bella och jag liksom.
 

Höst höst höst!



På höstpromenad med mammorna från föräldragruppen! Det bästa med hösten är att man får anledning att plocka fram alla fina mössor och stövlar igen. Att sparka löv i stickat kan vara det bästa jag vet. Synd att den fina delen av hösten är så ögonblickskort.

 



Min ständige sidekick var förstås med.

 

Bullbak

Min kära lillasyster har tagit nya poäng i huslighet i dag. Hon har bakat bullar! När Idun och jag fick nys om det var vi förstås tvungna att bjuda in oss själva på ett provsmak. Även om jag egentligen drar mer åt kladdkakehållet älskar jag själva doften av nygräddade bullar. Och jag romantiserar gärna kring hela konceptet med nybakat och mjölk, även om jag inte tycker att det är speciellt gott med varken bullar eller mjölk.

När vi kom dit visade det sig att syrran hade sin kompis Hanna och hennes lille son på besök också. Ett tag uppstod nästan tumult i köket när alla velourstjärtar skulle trängas på köksgolvet, gärna så nära den glödheta ugnen som möjligt. Lyckligtvis kunde baket avslutas utan större missöden. Och bullarna var fantastiska! Gjorda på lussebulledeg, men med en klick mandelmassa i (man kan inte gå fel med mandelmassa!) och överströdda med pärlsocker. Jag fick med mig ett par hem i en påse också. Jag har inte visat dem för Johan än. Min förhoppning är att kunna mörka det hela så länge att jag hinner äta upp dem själv.

 


Premiärdyket

Idag på babysimmet gjorde Idun sitt livs första dyk!

(Korrigerar: sitt första avsiktliga dyk. Tekniskt sett dök hon redan första gången vi simmade. Det var presentationsrundan med alla mammor i ring med sina bebisar. I tur och ordning skulle man presentera sig själv och barnet och sedan doppa huvudet under ytan för att komma upp igen och säga "tittut!" till sin bebis. Oerhört avancerade grejor. Jag tog med mig Idun ner under ytan. Kunde riktigt höra ett kollektivt sus av "stackars barn" när jag kom upp igen och insåg mitt misslyckande. Men men.)

Ett dyk i babysimtermer är inte så rafflande som det låter. Det handlar om att efter noggranna förberedelser doppa barnets ansikte under vattnet i max en halv sekund. Men Idun tyckte det var så där, om jag ska vara ärlig. Hon undrar nog varför mamma envisas med att skicka ner henne under ytan hela tiden, där hon inte kan andas och allt är suddigt och blött. Som tur är har någon klok människa laddat med en hel hög färggranna flytleksaker vid poolkanten. En hög vi gärna håller oss i närheten av. Och sin vana trogen övergav hon raskt tårarna till förmån för en lila sjöhäst i plast. Slutet gott, allting gott. 
 
 

Babysimmarmåndag

Dynamit-Idun sover och samlar krafter för eftermiddagens babysim. Själv gör jag allt jag kan för att göra så lite som möjligt. Måndagar är veckans mesta sunkdag. Det innebär inget smink, inget fixa håret och de kläder som ligger närmast när jag vaknar på morgonen.

Jag hade en helt annan ambition den där första måndagen vi skulle babysimma. Jättetrunken med schampo, balsam och allsköns prylar som vanligtvis är livsnödvändigheter efter ett simhallsbesök. Dessutom tajta jeansen och läckra stövlarna som tar minst fem minuter att ta på sig.

Håhåjaja, så naiv jag var. Nu, vis av erfarenhet, vet jag att med en paniktrött, vattenmör liten bebis ligger inte fokus på att se piffigt mammaglammig ut. Nuförtiden är jag glad om jag får på mig kläderna åt rätt håll innan Idun klappar ihop och vi måste ut ifrån omklädningsrummet innan hon blir helt otröstlig. Det är lika spännande varje gång. Men detta nya påtvingade fokus gör att jag skiter i det mesta inom personlig hygien på måndagar. De andra babysim-mammorna måste tro att jag bor under en sten nånstans.

Lördagsutflykt till Norrköping

Efter frukost i dag stuvade vi in oss i Pegåcken och for till Norrköping där villamässa i Himmelstalund väntade. Oerhört Svensson. Men vi "plankade" parkeringsavgiften på 40 kronor och kände oss lite tuffa ändå. Sen hade vi sånt flyt att kortmaskinen i entrén precis gått sönder när vi kom så vi fick gå in gratis och sparade 200 till. Det var tur för mässan var bara så där. Vi fick i alla fall möjlighet att prata med både Eksjöhus och Anebyhus, två hustillverkare som ligger högt på vår lista. Dessutom anmälde vi oss som blodgivare, bytte tandläkare och köpte kokostoppar (allltid!). Och duckade en hel del erbjudanden om allt ifrån mamma-barn-gympa till ögonlaserkirurgi, vad nu det har med villor att göra.
  


 
Idun var gladast på parkeringen.
  
 

 
Eftersom vi ändå var i Norpan var vi tvungna att passa på att käka på Peking House. Deras biff med bambuskott är mumma och väcker livliga minnen från min studietid när ett besök i veckan på PH var mer regel än undantag. Idun goffade i sig grönsaker med kalvkött (på burk) och gjorde sitt bästa för att kleta ner bordet så mycket som möjligt.
 
 

 
Sen gick hon in i väggen och somnade på fem sekunder i bilen hem.

Ikväll blir det mysmiddag hos lantisarna Uffe och Anna, våra blivande grannar!
 


Nu är det fredagsmys

Tacos, Idol och rödvin. Och ljuvlig ensamhet (sambon gör stan). I vanliga fall kvalificerar sig Idol långt utanför min lista på fredagsaktiviteter, men den här omgången har jag faktiskt zappat in mig några gånger. Främsta orsaken är den här unge mannen. Calle. Idol-Calle. Med håret, rockrösten och titta-ner-i-golvet. Ikväll regerade han rocktemat så det skrällde i vår Samsung här hemma.
 

 
Att han påminner en smula om allas vår älskade Patrick Stump skadar ju inte heller. Se där, så fick jag en ursäkt att mata upp en bild på honom också. 
 

 

Gröt och gråt

Man blir väldigt kladdig när man äter gröt... Som tur är tycker Idun att det är dödsspännande att tvätta sig och slänger sig med huvudet före ner i handfatet när det är dags. Ikväll var hon alldeles utmattad efter kvällsmaten. Och en utmattad bebis är en gråtande bebis som inte kan komma till ro, trots hela arsenalen av nappar, snuttefilt och mjukiskanin. Nu genljuder hela lägenheten av hennes "kvällssång". En sak har jag åtminstone lärt mig under sex månader som förälder – tricket är att inse bebisens behov innan den själv gör det. Minsta misstanke om att hon är trött och det gäller att kasta ner henne i pyjamasen ögonaböj och skicka vidare ner i spjälsängen. 
 
 


 

Nyinköp

Idag har Idun och jag sprungit på stan. Eller, jag har sprungit och hon har legat i vagnen, instoppad i sin björnoverall och stirrat på folk. Tanken var att jag bara skulle uträtta några ärenden, men sen såg jag en snygg kjol i skylten på BikBok och kom på andra tankar. Tanken då var fortfarande att jag bara skulle titta och inte handla något. Men det ena ledde till det andra och snart fladdrade pengarna ur plånboken. Arma mig och min föräldrapenning!

Kjolen på BikBok var inget att ha, men jag hittade ett par overknee-stövlar på Scorett och svarta leggins med skinnapplikationer på MQ. Sen hämtade jag ut fyra par skor som jag lämnat in för omklackning för minst en månad sedan. Ett tips från mig till dig är att skippa klackbarer när skorna börjar halta och lämna in dem hos en riktig skomakare istället. För i princip samma peng håller klackarna fyrdubbelt så länge. Min grymma skomakare huserar på Torggatan i Linköping och är hur duktig som helst!



Michael Jackson-tribute



Youtube kryllar av Michael Jackson-tributes. Men den här från Stockholm, signerad den svenska dansgruppen Bounce, är ju coolast och har inspirerat dansare i andra städer i världen att göra likadant. Michael var stor och man är aldrig så stor som strax efter sin död.

Pappagos



Hittade en så underbart söt bild i Idun-mappen nyss. Jag minns inte att jag tagit den här, men visst är de gulliga? Och visst är det nåt alldeles särskilt med karlar och deras små bebisar? Alla har vi väl vänt oss om efter snygga lattepappor på stan.

Pysselonsdag

Idag har syrran och hennes lilla Elvira varit på besök. Vi har gjort hand och fotavtryck i gips (barnens alltså, inte våra egna). Givetvis inte min idé, men som vanligt tack vare min pyssliga lillasyster framstår även jag som en duktig mamma. Det var lite svettigt först när gipset började stelna i förtid och hela projektet såg ut att gå förlorat. Men vi köpte nytt gips och hade i mer vatten. Klart svårast var att trycka dit småttingarnas händer och fötter utan att de saboterade alltihop med sina viftningar. Men med hjälp av lite sång, majskrokar och milt våld gick det hyfsat. Nu står våra verk och torkar på diskbänken. Tror det blev riktigt bra.
 


Long time no see

Jag är tillbaka! Det var eeevigheter sedan jag bloggade och ni trodde väl jag lagt ner för gott. Icke. Jag har sugit på karamellen tillräckligt länge och nu kliar det i fingrarna igen.

Men shit pommes, jag kommer ju knappt ihåg hur man gör!

Till att börja med har jag bepillat mig med designen på bloggen. Nu är den lite mer personlig förhoppningsvis. Det var åtminstone det som var min ambition. Ser ni fortfarande bara den gamla, svarta? Tryck F5 så bör det hända grejer.

Senast lämnade jag er i funderingarna om den här bloggens riktning. Jag kan nog tyvärr inte ge något besked på den fronten. Det blir helt enkelt vad som faller mig in i just den stund jag får några minuter över. Lite mammaliv, lite festande, ganska mycket vardag och antagligen en hel massa osökt babblande. Och det blir nog en hel del inlägg under kategorin som för närvarande heter "Hus och hem". Det har nämligen hänt en jäkla massa på husfronten! Mer om det framöver.

Det var nog funderat för den här gången. Nu åker vi!



Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0