Nu är det klart!

Nu är det spikat och bestämt! Och banken är med på noterna vilket ju underlättar. Månadsskiftet februari-mars knör vi ihop vårt pick och pack och flyttar dryga milen ut på landet. Att vi samtidigt måste lämna vår älskade lägenhet känns lite sorgligt, som att överge en gammal vän. En gammal vän som vid varje månadsslut i tre års tid har stulit en alldeles för stor summa pengar ur vår plånbok, pengar vi aldrig nånsin sett röken av igen.

Lite skumt känns det också att för andra gången lägga ner våra ambitiösa byggplaner. Även om det är till förmån för något mycket mycket bättre. Min entusiasm har blivit lite trögstartad efter alla vändningar på vår väg mot drömhuset. Jag har till exempel inte klarat av att slänga huskatalogerna än. De står kvar här på golvet i en skamsen tredecimetershög. Får ta tag i det snart så kanske flytten känns mer verklig. Jag har lite svårt att greppa det hela tror jag.
 

Nya utmaningar


 

I fredags var Idun på utvecklingssamtal på jobbet. Eftersom Iduns liv mest består av kisseblöjor, tupplurar och märken i parketten efter gå-stolen var hon lite pirrig. Läskigt att sitta öga mot öga med nya chefen och prata vuxet allvar. Men sagda chef hade bara snälla saker att säga. "Idun uppskattas för sin kunskap och sitt raka sätt. Det är lätt att samarbeta med Idun och hon levererar alltid hög kvalitet i sitt arbete."

Helt oväntat lägger chefen fram ett erbjudande om en ny tjänst. Tjänsten är ett kliv uppåt i karriären, men också ett raskt kliv ut från Iduns bekvämlighetszon. Byta arbetsuppgifter hon kan och tycker är skojiga, mot arbetsuppgifter som är verkligt stora och läskiga? Ibland undrar Idun om chefen glömt bort att hon bara är sex månader.

Hela helgen har Idun funderat över hur hon ska göra. Trots att hon egentligen vet att det här är en chans hon inte kan avstå från och att hon inte har något att förlora. Mer än sitt självförtroende då.

Men nu har Idun bestämt sig. Nu ringer hon chefen och tackar ja.
 

And the saga continues

Att det ska vara så förbannad knöligt att hitta drömhuset! Jag förstår att det inte är gjort över en kafferast, men så stön! De senaste knappa två åren har turerna varit svindlande många. Från att bygga nytt till att flytta in i flygeln på mina svärföräldrars gård till en bostadsrätt i förorten. Därutöver har vi tittat på en hel del kåkar som varit till salu, bara utifall att de skulle visa sig vara drömhuset. Men så bestämde vi oss en andra gång för att bygga nytt. Och där har vi varit länge. Så länge att vi till och med officiellt blir markägare vid årsskiftet.

Marken är en underbar liten sommarstugetomt som vi utökar så att ett nytt, större hus får plats. Hade riktigt börjat kära ner oss i idén att bo där och i huset vi skulle bygga. Med uthuslänga och gulligaste torpet (gäststuga!) på tomten skulle det bli nästan som en snuttifierad liten gård. "Skulle" säger jag. För nu är det nya bud igen. Försök hänga med...

Vi har fått ett ganska så oslagbart erbjudande om att ta över ett hus som Johans farmor och farfar byggde en gång i tiden. Huset ifråga är en underbar vitrappad 40-talsvilla med stora utrymmen, enorm charm, en härlig trädgård, och hör här: egen brygga tio meter från husväggen. Det GÅR ju inte att tacka nej. Så nu ser det ut som vi kanske säljer vår söta lilla tomt och för andra gången stoppar alla bygga-huskataloger under sängen. Beslut tas i veckan. Stay tuned.
 

Katten Jansson sippar på en Jägermeister

Ljudböcker har ju visat sig vara min kopp te. På senaste har jag exempelvis plöjt Marklunds alla böcker om vidundret Annika Bengtzon. Uppläsare är Katarina Ewerlöf – en mästare i genren Övervintrade teaterskådisar som knäcker extra. Nu är jag inne på Raymond Khourys bok Den siste tempelriddaren, som rapas upp av nån Peder Falk. Peder är säkert en jättesnäll och på alla sätt bra kille, men han spelar inte i Katarinas liga. Det luriga med honom är istället att han i dialogerna gärna låter som berättarrösten i Bamse. Jävligt irriterande, men samtidigt lite hemtrevligt ändå. Mest för det tankarna till denna standup. Hi-larious!




Nu är det fredagsmys (igen)

Wtf? Anders Bagge tar ton?! Hade inte en aning om att han besitter sådana talanger. Synd att han skämssjöng så man knappt hörde. Men i slutklämmen vågade han skaka loss stämbanden lite och det lät ju faktiskt bättre än väntat.

Ja, jag vet. Ett Idol-inlägg till. Men vad tusan gör man när sambon är ute och svirar, rödvinet är luftat och tevesoffan vill ha sällskap? Fast den här gången har jag bara avnjutit spektaklet med ett halvt öra och max ett kvarts öga. Som vanligt när jag myskvällar solokvist har jag lagat tacos och tidsoptimist som jag är satte jag inte på stekpannan förrän Jihde redan dragit igång. Missade Calle förstås. Men tacosen smakade bra.

Nu är det Cirkus Jävla Möller en halvtimme. Dags att hålla sig så långt bort från tv4 som möjligt.
 

Simon och Thomas

Du oändliga internetvärld, vilka skatter du gömmer! En planlös surf nu på morgonen ledde mig in på tv3.se där jag till min lycka fann en blogg signerad designduon Simon och Thomas. Jag bara älskar dem. Visst har jag alltid haft en förkärlek för manliga radarpar men den här gången var det kärlek vid första ögonkastet. Varje måndag sitter jag soffad när TV3 river av ännu ett avsnitt av Sveriges fulaste hem. Jag älskar allt med de där båda! Deras ständiga smågnabbande, de fula små hundarna, Simons uppenbara tanorexia med mera, med mera. Men allra mest älskar jag nog Simons bögbrittiska uttal och det faktum att han helt ohämmat kan kasta ord som "glorious" och "fabulous" omkring sig. "It's bloody furu!" Kärlek. Och nu finns de alltså i bloggform. Jippi!

Jag var tvungen att klicka mig till kommentarsfältet och lämna en jätteseriös och dyrkande kommentar. Om de svarar blir jag helt till mig i tapeten!



Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0