En oviss framtid för bloggen

Ja, nu var det ett tag sedan jag nötte tangentbord i bloggsyfte. Sanning att säga är jag är lite i valet och kvalet om jag ska lägga ner eller inte. När jag startade Bittens blogg var det för att få utlopp för min skrivlusta. För att få uttrycka mig och ordbajsa fritt och till en början helt anonymt. Nu har min tillvaro förändrats radikalt (bäbisar har den effekten) och min skrivlusta tryckts in i ett litet bortglömt hörn för att ge plats för annat. Som exempelvis behovet av att få äta middag i lugn och ro utan barnskrik ringande i öronen, för att nämna något. Dessutom inser jag nyktert att mitt bröstmjölksdoftande liv, hur underbart det än må vara, inte är särskilt spännande att ta del av. Åtmintone inte om man inte själv ska eller har fött barn på senaste.

Jag står således inför vägvalet att lägga ner eller göra en extreme blogg makeover, sluta hymla och bli mammabloggare fullt ut. Låta mitt lilla utrymme i bloggosfären fyllas av sömnrapporter, bajskonsistens och "titta vilket sött barn jag har!". Och ärligt talat, hur kul är det? (Inte för att dissa mammabloggare. Att vara mamma är världens svåraste jobb, som Oprah brukar säga, och då ska man få skriva om det om man vill. Men det var inte det som var meningen med mitt bloggande.) Enda argumentet för en sådan förvandling skulle vara om siktet var att efter ett år eller så packa ihop alltihop på gordinegenbok.se och spara som ett monument över alla vackra föresatser och desperata idéer jag hade mitt första år som förälder.

Jag funderar ett tag till. 
 

Midsommar i morgon!

Äntligen torsdag får jag väl skriva den här gången då, eftersom helgen startar tidigt den här veckan. Inte för att helger betyder mer eller mindre ledighet för min del, men att ha sambon hemma är alltid lycka..! Nu spelar han gitarr och sjunger Cornelis Vreeswijk för Idun. Vår bäbisfria kväll i tisdags var förresten härlig. Pizzan god och filmen bra. Men bäst var att få gå hand i hand utan barnvagn. Och när min käre sambo i vanlig ordning började betramsa sig i biostolen innan filmen rullade igång kände jag mig nästan som mitt gamla jag. Skönt att upptäcka att hon finns kvar nånstans därinne.

Kvällen ägnar vi åt förberedelser inför morgondagen. Midsommar ska firas traditionsenligt med mitt gamla kompisgäng, varav vissa jag känt sen barnsben. Då det även innefattar övernattning blir det en del att packa. Vi tänker ta med allt som Idun kan tänkas behöva för att vara nöjd under ett dygn tillsammans med ett tiotal för henne främmande människor. Bärsjalar, bärpåse, babysitter (nyinköpt från Blocket!) och barnvagn – rubbet! Jag tänker dessutom hålla mig spik nykter i händelse av att vi akut måste åka hem med en hysterisk bäbis. Önska oss lycka till!
 
 

Låt det rinna

Upptäckte nyss att min lilla dotter tycker om att lyssna till vattenkranen i köket. Hade henne med mig liggande i barnvagnen medan jag ordnade frukost. Hon var lite gnällig men tystnade varje gång jag satte på vattenkranen så jag lät den rinna (inte så miljövänligt, men det var åtminstone kallt vatten). Och nu har hon somnat till ljudet. Hon som aldrig somnat i en stillastående barnvagn förut! Jag har sövt mitt barn med vattenkranen i köket. Så primitivt.

Vad gjorde vi den allra första tiden som föräldrar innan vi upptäckt alla små knep att ta till?
 

Mardröm

Hu. I natt drömde jag att jag var på skidresa och glömde Idun kvar i barnvagnen utomhus i bara en body. När jag kom på det och rusade ut låg hon där och skakade och såg på mig med en blandning av lättnad och förbråelse i blicken. Jag plockade upp henne och hon klamrade fast sig vid mig och var alldeles iskall. Vaknade med en hemsk känsla i kroppen. Det måste vara det evigt dåliga mammasamvetet som spökar?
 

Måndag

Ännu en bra dag är slut. De stora händelserna var väl en långpromenad med lillsyster och hennes Elvira på förmiddagen och ett kort besök hos svärföräldrarna på eftermiddagen. Tyvärr är svärfar i färd med höskörden alle redan så honom såg vi inte skymten av. Blir nog snopet när han kommer in ikväll och får höra att lilla Idun varit på besök och han missat alltihop.

Imorgon ska mamma vara barnvakt åt Idun så att hennes utslitna (nåja) föräldrar ska få tid för varandra. Det blir en smarrig pizza på Riva följt av den nya Terminatorfilmen på bio. Härligt!
 


Att tala är silver...

Vaknade upp ur lördagsdvalan nyss och upptäckte att jag tappat rösten. Det är nästan rutin för mig efter att ha haft ont i halsen. Första gången hände det på en semesterresa i Egypten efter att vi sjungit sånger hela vägen till Arlanda. Igår var Tessan och lilla Ebba (yrväder!) här på besök och det blev tydligen för mycket prat för min stackars hals. Och vi som är bortbjudna på middag ikväll..! Arma mig! 

.......................
Update:


Den enda home remedy jag hittade mot tappad röst (förutom några forumsnillen som föreslog "plocka upp den") var följande: Lös upp en fjärdedels tesked cayennepeppar i ett glas med varmt vatten och gurgla med detta tre gånger om dagen. Jag har givetvis provat, men mina försök leder mig bara vidare till ytterligare en fråga – hur faen gurlar man utan att sätta i halsen och nästan tappa andan? Räcker det inte med att jag tappat rösten?! Nej, det blir till att knapra Fisherman's och dricka honungste hela dagen. Kanske kan jag få ur mig ett "tack för maten" ikväll i alla fall. Rädda det som räddas kan.
 

Mitt livs kärlekar!



This is me... then

Jag kikade igenom mina bilder på datorn och skrapade ihop ett litet medley av hårfärger (och frisyrer också för den delen) som passerat under de senaste åren. Som inspiration.


Man får gå långt tillbaka i tiden för att hitta min riktiga hårfärg, men det här är nog så nära det går att komma.
  

Blonda och bruna slingor trivdes jag rätt så bra med men tröttnade på ganska fort.
 

Ännu fortare tröttnade jag på bara blonda slingor och det här är nog den enda bild jag har på mig själv i den frissen.  


Rött har jag alltid gillat och trivts i. Nackdelen är att det röda pigmentet tvättas ur med blixtens hastighet och man snart är på gränsen till råttig i håret igen.
 

En annan sorts röd.
 

Brunett har jag också varit. Usel bild, men det var vad huset hade att bjuda på. 
 

Svarta slingor var en kul effekt i håret. Det kan jag tänka mig att labba lite med igen nån gång. 
 

Och så till sist det mörkbruna/svarta. 
  

Sjuk

Imorse vaknade jag med halsont och en allmän risighet i hela kroppen. Febern var ett faktum och jag insåg snabbt att det inte är någon picknick att vara mamma och sjuk. Som tur är har Idun varit en ängel idag. Vi sov i princip ända tills Johan kom hem klockan 14. Nu verkar det som om det håller på att ge med sig. Eller så är det bara alla Panodil jag satt i mig som talar. Hur som haver är planen att under inga som helst omständigheter vara sjuk även imorgon. Då ska jag till frisören! Jag har nämligen äntligen tröttnat på den riktigt mörkbruna, på gränsen till svarta, hårfärgen jag har nu. Ljusare ska det bli och det blir (stackars) Emma på Hairstyle som får äran att slita med det. Det blir nog lite meck att få ur färgen misstänker jag och hur resultatet blir återstår att se...
 

Två tummar upp...

...för den här dagen som varit så bra. På förmiddagen var Idun och jag på BVC för ett nytt väga-mäta-besök. Nu väger lilla fröken 4,8 kg och är 58 cm lång. Sen blev det shoppingrunda och lunch med moster Mia. På eftermiddagen var det återträff med föräldragruppen. Härligt att se alla igen och denna gång med bäbisarna utanför magen istället för inuti. Skumt. Efteråt gick vi i karavan genom stan till Claras (barnvagnsfiket nr 1 vad jag förstår) för en fika. Vi var inte hemma förrän 18.15. En fullspäckad dag och Idun var bedårande snäll hela tiden. Nu ligger hon i spjälsängen och tittar och lyssnar på sin musikmobil med Mumintroll. Runt runt går det till tonerna av Brahms "Slumra in". Muminmammans randiga förkläde är särskilt intressant. Hon är så söt att hjärtat smälter. Idun alltså, inte Muminmamman. 
  

En liten kik för att se om det är värt att vakna ännu.
 

Okej, hejdå

Man vet att man har valt en rätt så billig operatör när ett samtal från en försäljare från ett konkurrerande företag låter så här:

I luren: "Hej Sandra! Jag heter Tobias och ringer från..." – och så nåt företagsnamn.
Jag: "Hej."
Tobias: "Jag skulle vilja ge dig ett fantastiskt erbjudande på fast telefoni. Vilken operatör ringer du med idag?"
Jag: "Glocalnet."
Tobias: "Då får jag önska dig en fortsatt trevlig dag."
Jag: "Okej, hejdå."

Helgen

Ny vecka och nya kvällar med tröstlös gråt. Det verkar inte bero på magknip längre, det var tydligen en tillfällig besökare. Istället har vår lilla dotter svårt att komma till ro på kvällarna. Det var åtminstone diagnosen barnmorskan på BVC ställde. När klockan passerar 19 sätter det vanligtvis igång. En minut gråt varvas med en minut sömn alternativt apatisk stirrande på mamma eller pappa, beroende på vem som för stunden vyssar och tröstar. Tur att hon inte når lika höga decibelnivåer som kusin Elvira, vars skrik kan krossa glas. Då hade nog sambon och jag sprungit till skogs för länge sedan.

Bortsett från den återkommande kvällsgråten avlöpte helgen annars väl. Särskilt lördagen var fullspäckad med aktiviteter: mamma-barn-picknick, lunch hos vänner och födelsedagsfirande hos lillasyster som fyllde 25. Lunchen stod Tom och Jonna för. Deras lilla Siri är ingen bäbis längre som sist vi såg henne, utan fyller två snart. Hon höll låda genom att paradera den ena leksaken efter den andra för oss besökare. Vi var mest fascinerade över att hon sprang omkring och pratade, drack saft och tuggade grillat kött. Som en riktig liten människa! 
  


 

Puss!
 

Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0