Lönesamtal - check!

Då var mitt första lönesamtal över. Jag fick inte så mycket som jag hoppats (och förtjänat), men tillräckligt mycket för att inte bli alldeles genombitter. Grundproblemet kvarstår. Jag var för mesig i löneförhandlingen när jag anställdes. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag varit betydligt tuffare. Men det är lätt att vara efterklok, sa den fete. 

..............................
Update:

 
Bossen kom just in på mitt rum och meddelade att hon ändrat sig och ville ge mig ytterligare lite till i lönekuvertet. Tillräckligt mycket för att jag ska känna mig nöjd. Jippi! 
 

Tidig morgon

Idag är jag på jobbet tidigt. Före alla andra. Till och med före Janne, som fortfarande jobbar sjukskötersketider, trots att han inte jobbat som sjuksköterska på minst tio år. Min kropp - eller bäbisen (det är svårt att veta var den ena slutar och den andra börjar) - väckte mig kl 5 och sen kunde jag inte somna. Resonerade som så att det var lika bra att gå upp när jag ändå är klarvaken istället för att vrida och vända mig i en timme för att sedan somna om en kvart innan alarmet går och vara dödstrött hela dagen. En positivt överraskning var att Conan O'Brien, som numera sänds ruskigt tidigt på mornarna, kunde göra mig sällskap över morgonfilen.

Idag har jag fullspäckat schema med möten, lönesamtal och en webb-tv-intervju att styra upp. På förmiddagen ska sambon och jag dessutom trava iväg till familjerätten och anmäla faderskap. Vi hade fått tid klockan 10 idag. Tyvärr hade sambon undlåtit att meddela mig detta. "Jag har ju skrivit upp det i almanackan." Han menar väggalmanackan i vårt kök. Att vi därutöver lever tillsammans och sover ihop varje natt och att det rimligen hade varit mycket enkelt att också muntligen meddela mig hade inte fallit honom in. Det var rena turen att jag inte har något inbokat just då.

Håll tummarna för mig kl 10.30 idag. Lönesamtal. Risken att mitt nästa inlägg kommer att droppa av bitterhet är överhängande.
 

Nya stöllvar



Mina nya gestapostövlar. De är inte bara sköna och imponerande stadiga på halt underlag, vilket jag fick erfara på gårdagens promenad med päronen. De är också grymt coola. Inte minst till kjol. Tyvärr förtas coolheten något av ljudet de åstadkommer när jag går omkring i korridorerna på jobbet. Istället för klick-klack-klick-klack, som det brukar låta om mig, låter det nu knirk-knirk. Inte lika kvinnligt på något sätt. Och inte alls så respektingivande som stövlarna i övrigt. Jag är besviken. Hur blir man av med det där nya-gummisulor-på-plastgolv-ljudet?
 

Fredagsmys

Fredag och kvällen kommer att spenderas hos mina föräldrar. Jag förväntar mig god mat, trevligt prat och kanske en film på storbildsteven. Tror inte jag får anledning att bli besviken. Ska också passa på att be min brilljante far om några goda råd, dels inför kommande bilköp och dels inför lönesamtal på tisdag (nu är det upp till bevis).
 
Trevlig helg!


Denimleggins - bra eller anus

Nu till något som kommer att revolutionera mina mornar i klädkammaren, inte minst under de sista två månaderna av min preggotid. Denimlegginsen.

Jag var skeptisk till en början, inför dessa jeans-leggins-hybrider. De osade åttiotal och såg ut som en tragisk ursäkt för att offentligen få klä sig i mjukisbyxor. Och min allmänna hållning har alltid varit att mjukiseran är bannlyst från eventuella återtåg i min garderob.

På senare tid, i takt med magens framfart, har jag dock tvingats inse tjusningen med mjuka och bekväma kläder. Jag har till och med plockat fram ett och annat par joggingbyxor som fått tjänstgöra som mysbyxor på kvällarna (Sara, du skulle vara stolt!). Och i söndags inhandlade jag så mina första par denimleggins. De ser ut som tunna jeans, men resåren i midjan avslöjar dem som leggins. Så länge man har långa tröjor är det få som omedelbart ser skillnad. Och resår i midjan är definitivt av godo när man är gravid. De är dessutom billiga.

Betyg: fem bajskorvar av fem. 

Så här såg jag förresten ut när jag invigde dem och poserade som en idiot ensam framför spegeln. Och vad skum lägenheten ser ut spegelvänd.
 

Vi två



Den här var tvungen att få sitt eget inlägg. Bara för att vi är så söta. Och har snedlugg och plattångat hår.

Några bilder från vår spaweekend


Detta möttes vi av när vi anlände. En härlig frukt- och chokladtallrik och iskall champagne.
 

...som vi givetvis kastade oss över.
 

Måste visa hur badummen såg ut på. Badhotellet i Tranås är en ganska pampig historia med antika möbler, enorma eldstäder i var och vartannat hörn och konst i tjocka guldramar på väggarna. Hotellrummen är inredda i liknande stil, lite gammaldags elegans så där. Bortsett från badrummen.
 

Jag i spänd förväntan inför vår femrätters supé på fredagkvällen.
 

Mumsig dessert på lördagkvällen. Jag hyser dock en stark misstanke om att den vita såsen är en kall variant av samma sås som serverades till schnitzeln under lunchen...
 

Lite shopping blev det på lördagen också. Jag letade stövlar men utbudet skoaffärer var tunt och jag fick inse mig besegrad. Ett par bäbisplagg blev det. Sötaste klänningen och underbyssorna att ha i sommar. Blir det ingen flicka nu får dessa gå till systerdottern.
 

Och en pytteliten body att ha den första tiden. Den är så liten att jag blir alldeles svettig. Hur ska jag kunna hantera en sån liten människa?
 

Ny smak på soppa!



Det kanske ter sig som högst triviala nyheter som inverkar föga på era liv. Men för en sann soppaälskare är det fantastiskt! Jag är uppvuxen på frukt- och saftsoppor av olika slag och är fortfarande slaviskt förtjust i dem - samtliga smaker. Sagolika soppor från Arla är dessutom det absolut bästa märket. Efter 27 års sörplande har jag förmodligen hela systemet fullt med konserveringsmedel, men det bekymrar mig inte.

Betyget för den nya smaken skogsbär är fyra bajskorvar av fem. Riktigt god och precis som de andra Sagolika-sopporna lite syrlig snarare än bara söt i smaken. Dock lite för lik Ekströms röda saftsoppa för att generera full pott.
 

Spa!

Idag är jag glad. Inte bara för att det är helg, utan för att just denna helg ska sambon och jag på spa! Alltså riktig spaweekend med två övernattningar, femrätters supé och behandlingar. Jag har markerat tilldragelsen med ett stort hjärta i min filofax. Det blir vår babymoon, en sista get away tillsammans innan bäbisen anländer. Sweet!

Sambon ska få professionell massage för första gången i sitt liv och min behandling heter Aroma mamma. Jag gissar att de smörjer in magen med en massa gegga och så får man ligga och andas och må bra. Ursprungligen hade jag tänkt plocka ihop en gottpåse av de mer praktiskt beskaffade spabehandlingarna på menyn. Bryn- och fransfärgning och diverse vaxningar, inklusive mitt livs första bikinivaxning. Men sedan snippan försvann hur sikte nånstans kring vecka 25 har mitt intresse för den typen av underhållning svalnat något. Dessutom ingick skalpmassage i Aroma mamma, vilket slutgiltigt fällde avgörandet. 

Hit ska vi: http://www.badhotellet.com/

Och kameran ska med för att riktigt skapa semesterkänsla, så bilder utlovas. 
  


Kniiiip kniiiip

Hade ju planer på att gå en profylaxkurs inför förlossningen, för att ta igen det faktum att jag knappast haft fokus på barnafödande de senaste månaderna (de senaste 27 åren). Men jag inser nu att det inte kommer att gå.

Igår var jag nämligen på sjukgymnastinformation om vad man ska tänka på inför och efter förlossningen. Sträck på ryggen, tänk på hållningen, lyft "lilla bäbben" med böjda ben och - för guds skull - glöm inte att kniiiiipa. Alla de andra havande i rummet smekte sina magar och nickade intresserat. Men jag skämdes. Som jag skämdes. Hela en och en halv timmen satt jag och tänkte "det här gäller inte mig, vad gör jag här?" Ansiktsuttrycket förmodligen fruset nånstans mellan förvåning och misstro.

När sjukgymnasten ur ett skåp plockade fram en creepy, gapande bäbisdocka och presenterade "lilla Hugo" höll jag på att trilla av stolen. För att inte tala om när hon knäppte på en informationsfilm om inkontinens. En tant i lysande röda lycra-cykelbyxor låg på en träningsmatta och kneeep, till synes för allt vad hon var värd. Efter filmen skulle vi gruppknipa under ledning av sjukgymnasten.

Horror, oh the horror.
 


Bitten bakar



Idag är jag lite vardagssotad kring ögonen och lockig/rufsig i håret. Plattången fick vila imorse. Min älskade sambo gjorde en insats igår kväll och färgade min utväxt. I gengäld bakade jag bröd åt honom, gravid och barfota. Bara för det ska jag tipsa om bästa brödreceptet:


Mammas grötbröd

koka havregrynsgröt på 4 dl havregryn
3-4 tsk salt (om inget salt finns i gröten)
låt svalna
blanda ihop 4 dl ljummet vatten och
2 påsar torrjäst i en skål
blanda ut detta i gröten

gegga i
1,5 dl pumpakärnor
1,5 dl solrosfrön och
ca 12 dl vetemjöl (så mycket att det inte kladdar massor,
lite kladdigt här och där gör inget)

låt jäsa i 45 min
forma till fyra limpor (degen behöver inte knådas)
låt jäsa ytterligare 15 min
grädda limporna i 225 grader tills de fått lite färg
och låter lite ihåliga när man knackar på undersidan
ev kan man vända dem upp och ned en stund på slutet

Supergott!


 

Så var helgen

Idag har jag skitit hår (med centimeterutväxten), ont i ryggen och halsbränna. Men jag lyckades ta mig ur ett onödigt möte nu på eftermiddagen så därför är jag ganska glad ändå. Det ska jag fira med en chokladboll till eftermiddagsfikat om ett par minuter.

Helgen avlöpte väl. Den inleddes med ett besök hos familjen Green. God mat, härliga vänner och mycket barn(skrik). Var gång smågrabbarna rök i luven på varandra blev jag rädd att sambon skulle börja ångra sitt tilltag att skaffa barn. Men han tycks stå fast vid sitt beslut (som tur är, lite sent att ändra sig nu) och hade nog helst velat sno med sig en av dem hem. Med oss hem fick vi istället den yngste sonens barnvagn samt en hel påse annat smått och gott som frun i huset tyckte att vi behövde. Tack Magda!

Lördagen spenderades på Ikea. Det blev en bäddfåtölj och ett skötbord som jag och magen sedan ägnade några timmar åt att bygga ihop. Vi har efter tips från coachen valt att inte ha skötbordet i badrummet utan har möblerat om på kontoret och gjort lite mysigt. Det lär vi förmodligen få ångra bittert den dag lillan sprutbajsar ner tapeterna därinne, men den dagen den sorgen.

På kvällen kom lillasyster (som inte är så liten längre eftersom hennes bäbis kommer om bara drygt en månad!) över för pizza och filmtittande. Större delen av söndagen sov sambon och jag bort, och ryckte inte upp oss förrän till kvällen då vi gick på bio och såg Valkyria.

Förresten, jag har ännu inte bestämt mig för vilka brillor det får bli, men det lutar nog åt nr 2 ändå.
 

Vilka glasögon ska jag köpa?

Mer glasögon blir det då ett glasögoninköp är i antågande. Jag flaggade för det redan för någon vecka sedan. Så att ni skulle ha tid att vässa era kritikerögon. Jag har beställt hem provbågar i flera omgångar, provat med olika frisyrer och outfits, vridit och vänt på mig i spegeln. Påhejad av sambon som tycker alla bågar är fina eller för stora. Nu har jag tre finalister.

Notera att jag endast kommer att bära dessa glasögon då och då, vid tillfällen när min närsynthet ligger mig i fatet. Som till exempel i biosalongen, på möten, föreläsningar och möjligen hemma i tevesoffan. Detta tillsammans med det billiga priset innebär att jag inte nödvändigtvis måste välja de allra mest förnuftiga bågarna som ska passa till allt och fungera i många år och så vidare. Med andra ord har jag utrymme att, om inte helt gå bananer, så i alla fall välja ett par lite skojiga brillor. 
 


 

 


Jag har ingen aning om varför det ser ut som tre helt olika personer på bilderna. Och varför jag har gröna ögon på den första bilden när de i själva verket är gråblå-daskiga som på den sista. Jag svär att jag inte befipplat mig med den gröna färgskalan i photoshop. Bilderna är tagna vid olika tillfällen, i olika ljus och med olika kameror. Kan det månne ha med saken att göra?
 

Vecka 30 - med en karls glasögon

Tänkte jag skulle göra ett gästinlägg på min kära flickvän Bittens blogg. Tycker att papporna uppmärksammas alldeles för lite så jag ska försöka få lite uppmärksamhet nu. Internet är ju ett utmärkt hjälpmedel för detta. Jag är trots allt inblandat i gradiviteten vare sig jag vill eller ej.

Nu befinner vi oss i vecka 30 och jag får fortfarande på mig mina byssor (ja det heter så i Skåne). Om någon undrar så har allt gått bra för mig hittills under gradiviteten. Allt började med att jag kände mig lite lustig och jag fick en känsla av att nåt var annorlunda. Så kom min flickvän med den häpnadsväckande nyheten att vi var gravida. Det kändes kul men ändå nervöst. Jag har ju faktiskt aldrig varit gravid innan så det kändes väldigt känslosamt. Jag ser mycket fram emot att bli far till den lille bullen som bakas i ugnen.

/Sambon



Vecka 30


 
Min vecka 30-mage. Jag får fortfarande kommentarer om att jag är liten, men det börjar ge med sig. Siffrorna talar också sitt tydliga språk. Plus 6 kilo och hisnande 15 cm i midjemått. Jag mår fortfarande prima och bäbban ligger fortfarande upp och ned i magen, med rumpan knuffande på mina stackars revben.

Visst har jag bättrat mig på bäbisfronten här på bloggen?
 

Biokaos och så Mammut

Igår var jag på bio med familjen. Mamma, syrran, hennes snubbe och jag såg Mammut. Och pappa traskade sina egna vägar och gick ensam på Valkyria. Så kompromissar vi om filmval i vår familj..!

Mammut var speciell och mycket bra, men på ett lite annorlunda sätt. Helt i stil med finurlige Lukas Moodysson. En film som manar till eftertanke snarare än två timmars ren och skär underhållning. Jag kände en hel massa efter filmen. Sorg över hur vi väljer att leva våra liv, beslutsamhet över vilken slags förälder jag vill bli och oro över var världen är på väg i största allmänhet. Och sen var jag förstås kissnödig. Men det är jag å andra sidan mest hela tiden så det var knappast herr Moodyssons förtjänst.

Intressantast under kvällen var ändå halvtimmen innan filmen började, då vi stod och beträngde oss med ett femtiotal andra aspirerande biobesökare. Hela stan hade nämligen bestämt sig för att gå på bio igår kväll och SF-personalen var föga rustade för anstormningen. Köerna växte längre och längre medan folk nervöst tummade sina kölappar. Hoppades att de skulle hinna fram till kassan innan just deras film började. Allt eftersom klockan gick blev det svettigare och svettigare i foajén.

I ett försök att styra upp situationen ropar så kassapersonalen ut nya direktiv om en speciell snabbkö vid en av kassorna. Varpå ett diskret tumult (det finns sådana) utbryter. "Vad sa hon?" "Vilka skulle stå i den kön?" "Gäller inte kölapparna längre?" Förvirringen flödar bland människor som är vana vid den exeptionella ordning och reda som annars råder i vårt arma samhälle. Här och där börjar de mer beslutsamma i skaran plötsligt att tränga sig före i kön. Ingen gör något för att hindra dem. Naturligtvis. Man vill ju inte ställa till en scen. En och annan dristar sig dock till att utbrista hur otroligt dålig stil det är att tränga sig. Med alltför hög röst för att det ska kunna klassas som normal samtalston, men inte tillräckligt högt för att riskera en konfrontation med köanarkisten ifråga.

Ett svensk kösystem som fallerar kan vara bland det mest underhållande som finns. En sociologisk studie i kortformat och fenomenalt roande för den som har vett att uppskatta det.
 

Bäbisbild



Här är lillfisen på bild. Fångad när hon för ett kort ögonblick tog bort handen från ansiktet. Sicken liten pussmun va?!
 

Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0