Plock + broccoli = plockoli

Lilla Idun är ingen storätare. Det har hon efter far sin (verkligen inte efter mig!). På senaste tiden har hennes bantarbenägenhet börjat bli ett problem eftersom hon istället för att äta ordentlig på dagarna vaknar på nätterna och är hungrig. Och efter snart åtta månader av halvtaskig sömn – och då räknar jag inte ens med alla sömnlösa nätter när jag var gravid – är det inte lika spännande att gå upp på nätterna och mata henne längre.

Efter många middagar med trugande skedar och trillande bebistårar vände jag mig till familjeliv.se:s forum för råd. Det är platsen där de präktigaste av alla präktiga föräldrar samlas och solar sig i glansen av sin egen förträfflighet som uppfostrare. Vanligtvis aktar jag mig noga för att blotta min sårbara mammasjäl bland dessa fanatiker, men den här gången gav det utdelning! Jag fick nämligen det eleganta rådet att börja med plockmat, det vill säga bitar av till exempel banan, avokado, bröd, kokt broccoli och morot, serverat på ett fat som hon kan plocka från själv. Detta samtidigt som man hivar in burkmat mellan tuggorna.

Och det blev omedelbar succé! Ikväll stuvade jag i henne en hel stor burk spaghetti och köttfärssås, något hon endast varit högst måttligt frestad av tidigare. Och hon var strålande glad hela tiden! Förutom pastan pillade hon dessutom i sig en hel del broccoli på egen hand. Även om det mesta hamnade på golvet. För det är nackdelen med denna i övrigt brilljanta idé; det blir till och med ännu kladdigare än förut. Men hon äter åtminstone.



Före..



Efter!


Kommentarer
Postat av: Sis

hahahaha. så förbaskat söt hon var på efterbilden och dessutom på strålande humör!

2009-12-13 @ 22:33:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0