Plock + broccoli = plockoli

Lilla Idun är ingen storätare. Det har hon efter far sin (verkligen inte efter mig!). På senaste tiden har hennes bantarbenägenhet börjat bli ett problem eftersom hon istället för att äta ordentlig på dagarna vaknar på nätterna och är hungrig. Och efter snart åtta månader av halvtaskig sömn – och då räknar jag inte ens med alla sömnlösa nätter när jag var gravid – är det inte lika spännande att gå upp på nätterna och mata henne längre.

Efter många middagar med trugande skedar och trillande bebistårar vände jag mig till familjeliv.se:s forum för råd. Det är platsen där de präktigaste av alla präktiga föräldrar samlas och solar sig i glansen av sin egen förträfflighet som uppfostrare. Vanligtvis aktar jag mig noga för att blotta min sårbara mammasjäl bland dessa fanatiker, men den här gången gav det utdelning! Jag fick nämligen det eleganta rådet att börja med plockmat, det vill säga bitar av till exempel banan, avokado, bröd, kokt broccoli och morot, serverat på ett fat som hon kan plocka från själv. Detta samtidigt som man hivar in burkmat mellan tuggorna.

Och det blev omedelbar succé! Ikväll stuvade jag i henne en hel stor burk spaghetti och köttfärssås, något hon endast varit högst måttligt frestad av tidigare. Och hon var strålande glad hela tiden! Förutom pastan pillade hon dessutom i sig en hel del broccoli på egen hand. Även om det mesta hamnade på golvet. För det är nackdelen med denna i övrigt brilljanta idé; det blir till och med ännu kladdigare än förut. Men hon äter åtminstone.



Före..



Efter!


Mammas dumma pojkar

Nae, vad besviken jag blev på kvällens avsnitt av Mammas pojkar! Ingen av killarna valde rätt tjej. Och jag som var sååå engagerad och hoppades att Bobby skulle välja Jane! Istället valde han den där skenheliga Julia, som helt uppenbart inte hade en tanke på att starta något seriöst med honom. Dumma, dumma Bobby som lät sig förledas av hennes blonda lockar!

Jag läste på tv4:s utomordentligt informativa webbplats att Julia hade träffat två andra killar innan hon åkte och när hon kom hem fortsatt att dejta dem. I intervjun kläckte hon nåt i stil med att Bobby inte delade hennes syn på förhållanden och här i Sverige kan man minsann dejta flera. Och toppade av det med att det nog blev en kulturkrock för Bobby. Pyttsan! Det var det sämsta jag hört. Hon var endast och enbart där för att vinna och bli häftigast bland väninnorna på Stureplan. Blä!

--------------

Om ni undrar så var det veckans white trash-inlägg. Nu ska jag titta på sändningarna från Nobelfesten och läsa Björn Ranelid resten av kvällen.
 

Mösskavalkad

Idun var helt speedad igår och for omkring i sin gåstol och tjoade. Eftersom jag samtidigt höll på att rensa bland hennes kläder tyckte jag det var läge för en photoshoot. (Ber om ursäkt för att middagen är kvar under näsan. Sånt där är inte så viktigt när man är sju månader. Och man kan ju faktiskt bli mer hungrig framåt natten.)
 
 


 
Huckle som vi mest använder som halsduk annars.

 
Rebellkepsen från farbror/gudfar Fredrik.

 
Pappas gamla avlagda.

 
 

 
Denna hade jag som liten!

 
Sen gick vi på vintermössorna.


Och det var roligt!

 
Whattup dawg?

 
  

 
 

 
Även Linköpings mesta fotobebis blir trött till slut.

 



Ett steg till mot ny adress

Jag har precis vinkat av de som förmodligen blir vår älskade lägenhets nästa hyresgäster: ett yngre par från Jönköping som var här på visning tillsammans med hyresvärdens dotter. Vi fick veta igår kväll att de skulle komma så det blev en snabbstädning nu imorse. Bäddade till och med sängen, för första gången på ett halvår. Förhoppningsvis såg de potentialen i lägenheten och lade inte märke till dammråttorna på golvet och alla kladdiga små handavtryck på speglarna. 

Jag var lite rädd att jag inte skulle tycka om dem. Att de skulle vara såna där som sätter upp fluffiga gardiner och tapetbårder i alla rum. Men de var så gulliga och fina att om jag måste lämna lägenheten till någon annan, gärna gör det till dem.

Precis efter att dörren slagit igen bakom dem damp posten ned på hallmattan. Det var bland annat ett tjockt kuvert från Adressändring. Shit, nu börjar det verkligen bli allvar!
 

Spotify

När en annan inte är så lurig på datorer är det tur att det finns andra som är.

http://www.danielnorin.com/index.php/webb-och-it-tips/gratis-spotify-invite.html


Tackar och bockar, tackar och bockar! Nu är även vi medlemmar av det nya millenniet.

Ny dator!

Bloggar efter någon veckas ickebloggande. Bredvid mig spinner vår nya(!) dator som en nöjd liten kissekatt. Den står här mitt på skrivbordet, dammfri och elegant. Vi är fortfarande inte helt bekanta med varandra. Isen är bruten, men vi har ännu inte lämnat artighetsstadiet. Powerknappen leker kurragömma på mornarna och tangentbordet är blygt under fingrarna. Men som Humphrey Bogart sa: I think this is the beginning of a beautiful friendship.

Ä-N-T-L-I-G-E-N, säger jag, har vi fått vår dator utbytt. Inte en minut för tidigt. Ni som läst bloggen ett tag kanske kommer ihåg att jag gått bananer på vår gamla skorv både en och två gånger. Droppen var när Facebook varje gång jag loggade in började upplysta mig om att "ni använder en föråldrad version av Internet Explorer". Föråldrad. Men att uppdatera till något fräschare var inte att tänka på med vårt gamla (föråldrade) operativsystem. Men nu öppnar sig plötsligt en hel värld av digitala möjligheter. Explorer 8, Spotify, Aftonbladets webbtv – det är så vackert. Min gamla dator var också vacker. 2001.

Imorgon ska Idun och jag köra ut till Net on net och köpa en ny skärm också. Sweet.


Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0