Idun

Det här blir en kortis. Kl 15.44 den 27 april föddes vår älskade lilla Idun. Hon är fulländad. Sambon och jag yra av lycka.
 

Kan det vara dags nu..?

Det är knappt jag törs offentliggöra på det här viset. Jag gör det enbart i syfte att fördriva tid. Men jag tror det har dragit igång nu..! I natt sov jag bättre än jag gjort på flera veckor. Vaknade prick kl 8 av en tydlig värk. Helt annan känsla än de förvärkar jag haft senaste veckan.

Efter en stor grötfrukost har jag nu hunnit duscha, tvätta och platta håret, raka benen, färga ögonbrynen och måla tånaglarna. Allt med min underbart förstående sambos hjälp och med regelbundna pauser när värken kommer smygande igen. Om det är nu det sker tänker jag nämligen försäkra mig om att jag inte ser ut som de där schletna morsorna på förlossningsfilmen vi fick se på föräldrakursen. Och jag vill ju vara fin när jag träffar vår lilla skatt för första gången!

Hoppas hoppas det håller i sig nu!
 

Skötbordet



Och så här ser det ut kring bäbisens skötbord. De söta krokarna spikade jag upp nu på morgonen. De är från myfirstroom.se. I övrigt är det mesta från Ikea (bra skit). Vi har valt att inte ha skötbordet i badrummet. Fick tipset i en bäbisbok att ha det på ett mysigare ställe. "Var skulle du vilja ligga naken och spreta med benen flera gånger om dagen? Knappast i kallt och vitt badrumsljus." Typ. Hur det kommer att funka i praktiken återstår att se.
 


Sov så gott



Så här blev bäbisens lilla sovhörna! Hon (eller han, för man veeet ju aldrig) ska sova med mig och sambon i vårt sovrum. Så istället för att inreda ett helt barnrum - som jag visserligen redan gjort i tankarna - fick jag nöja mig med ett hörn.

Säng och sängkläder är från Ikea, kaninen från Lekia och fåren är väggdekaler inköpta på zyboo.com. Det syns inte så bra på den här bilden men fåren har sällskap av stjärnor som jag köpt på Toys "R" Us. De lyser som en liten vintergata när man släcker lampan. Hoppas hon kommer att trivas! (Och att hon vill komma ut omedelbums nu när hon ser hur fint det blev!)
 

BF+4

Inget nytt att rapportera. Det händer som ni förstår inte mycket i mitt liv just nu. Känner mig som en gammal tant som kurar i sin lägenhet hela dagarna medan livet passerar utanför fönstret. Eller en gammal gubbe med prostatabekymmer snarare, med tanke på alla nattliga toalettbesök.

Igår gick jag en promenad i solen med syrran och hennes lilla Elvira. Vi fikade hos mig efteråt och Elvira sov sig igenom hela eftermiddagen trots att vi bytte blöja, pussade på henne och nöp henne i tårna.

Idag har jag bara slappat framför teven. Gjorde en gigantisk sallad tidigare, men det är nog det enda produktiva jag kommer att åstadkomma idag. Är innerligt trött på min kropp just nu. Magen känns inte som en del av mig längre och till och från gör det riktigt ont i höften och sidan av magen där jag är opererad. Det stramar väl i ärren och de ihoptråcklade musklerna värre än nånsin kan jag tänka mig. Läkarna varnade mig för det innan graviditeten, men då är det lätt att vara kaxig. Nu är det lite mindre lattjo.
 

En sorts kärlek

På nätet cirkulerar en mängd mer eller mindre genomtänkta tips för att få igång en förlossning. Ett av dem är att se en riktigt sorglig film eller läsa en riktigt sorglig bok och gråta ut ordentligt. Det här är inget jag tagit fasta på med flit, men nu föll det sig så att jag omedvetet provade den metoden ändå. Av syrrans bokläsande snubbe har jag nämligen lånat en trave böcker. En av dem är En sorts kärlek, skriven av Ray Kluun.

Ray Kluun är holländare och 2001 miste han sin 36-åriga fru i cancer. Boken är en självbiografisk roman som skildrar hur huvudpersonerna Sten och Carmen brottas med Carmens bröstcancer. Hur Sten försöker vara den stöttande maken samtidigt som han på nätterna lever rövare i Amsterdams uteliv, kämpar med sorg, skuldkänslor och sin oförmåga att vara Carmen trogen. På omslaget står "en av de ärligaste och sorgligaste böckerna som har skrivits". Och det sammanfattar mitt intryck bättre än jag själv kan i ett blogginlägg. Sista kapitlen slet nästan hjärtat ur kroppen på mig. Märk väl att jag trots graviditeten inte har blivit blödigare.

Vill du gråta ut, eller bara läsa en riktigt bra och gripande bok, läs denna. Själv ska jag bara hämta mig en smula, sedan kasta mig över uppföljaren.



 
 
PS. Metoden att gråta ut funkar uppenbarligen inte. Bäbisen är kvar.
 

BF+2

Idag var vi hos barnmorskan för garanterat sista gången innan förlossning. Alla värden var precis som de ska och nu är bäbisen helt fixerad. Förmodligen är det det jag känt av de senaste dagarna. Fick också tid för bedömning av igångsättning den 4 maj. Metallica-datumet. Livet är ironiskt. Men barnmorskan tröstade och sa att det förmodligen inte skulle behöva gå så lång tid. Hoppas hoppas hoppas på i natt!
  

BF+1

En dag över tiden och min widget har ballat ur och börjat räkna baklänges. "1 days to go". Hmpf... Det ser så deppigt ut att jag måste ta bort den. Om jag bara kan komma ihåg hur man gör. Imorgon ska vi till barnmorskan igen. Jag drömmer bubbelgumsdoftande drömmar om att hon ska göra en gynundersökning och häpet konstatera att jag redan är 4 cm öppen och sedan raskt skicka iväg oss till förlossningen. Vore så skönt att ha det avklarat nu så att vi kan börja vårt nya liv tillsammans. Tillsammans vi tre.
 

Bullerbyhus

Oj, glömde nästan berätta om kvällens husvisning. Som väntat var det ett underbart litet hus. Pittoreskt och charmigt rakt igenom. kompletta motsatsen till orgien i rostfritt stål som vi tittade på igår. Tyvärr var det lite för pittoreskt på övervåningen. Små sovrum, inga som helst förvaringsmöjligheter och lågt i tak. Sambon slog huvudet i samtliga dörrkarmar. Och läget, mitt i ett villaområde, känns inte klockrent. Även om vi har vänner boende ett stenkast därifrån. Men vi ska ändå hålla ett öga på budgivningen som väl bör dra igång snart.
 


Dagen B

Dagen D och ingen B. Känns skumt när ett datum man räknat ner till, haft rödmarkerat i filofaxen i nio månader, bara passerar utan att något särskilt händer. För det är ju inte speciellt troligt att det skulle dra igång precis nu och jag skulle hinna klämma ut bäbisen innan midnatt. Jag förstärker alltså statistiken förstföderska som går över tiden. Sorry, alla gravida som hoppas på att slippa det. Oddsen är emot er. 
 

Husvisning

Det var länge sen jag uppdaterade er på husplanerna. Att bygga nytt har vi lagt på hyllan tills vidare. En lång historia. Istället har vi gått tillbaka till vår första tanke. Att köpa ett lite äldre hus en bit utanför stan och, om så behövs, renovera det. Tyvärr är hela husletargrejen ganska tröstlös. Sitta på rumpan och vänta mest. Och när det väl dyker upp ett hus som inte verkar helt hopplöst är det alltid något som felar. Bra läge, fult hus alternativt fint hus, uselt läge är den vanligaste ekvationen.

Som på eftermiddagens husvisning. Urcharmigt läge på landet, stor och lummig trädgård och förnuftig planlösning. Till och med en rymlig gäststuga på tomten. Men så har några tidigare ägare renoverat sönder hela kåken. Fondtapeter i alla rum, Buddhafigurer på väggarna och ett kök som för tankarna till en operationssal. Vi åkte ändå dit och tittade i förhoppningen att vi genom några små ändringar och en annan inredning kanske skulle kunna frammana lite andra vibbar. Men det är nog lönlöst.

Imorgon ska vi titta på ett hus som istället verkar hur mysigt som helst. Men givetvis ligger det helt fel mitt i ett villaområde. Inte på vischan, där vi vill bo. Sambon, som får rabies av all form av grannkontakt, har förmodligen redan avfärdat det och går bara med på att titta på det för min skull.
 

Mitt mästerverk är färdigt!

Jag stickade mycket när jag var yngre, cirkus mellanstadieåldern. Det stora projektet då var en halsduk i regnbågens alla färger. Halsduken blev aldrig färdig utan istället längre och längre tills den var flera flera meter lång. Av naturliga skäl användes den aldrig utan hamnade i någon låda någonstans.

Nu har jag så tagit upp stickandet igen. Köpte en bok med instruktioner som hjälp att damma av minnet. Boken innehöll också ett gäng stickmönster av varierande svårighetsgrad. Babyfilten nedan höll den högsta svårighetsgraden, vilket gjorde den till ett givet förstaprojekt. Man ska sikta mot stjärnorna. Och missar man är det bara att packa ihop hela skiten, stoppa det längst in i en garderob och glömma att man nånsin hade ambitionen att sticka en babyfilt.

Hur som haver, jag lyckades! Och helt enligt planerna matchar den barnvagnen också. Vi kommer att vara det snyggaste ekipaget på stan i sommar – bäbban, vagnen och jag.
 


 

Två dagar kvar

Sitter hemma hos mor och far, väntar på grillen och sippar rödvin. Alkoholfritt. Som faktiskt inte smakar så dumt. Kan det vara så att jag har varit utan vin så länge att jag tappat koncepten alldeles? Igår och idag har jag då och då känt en svag, lite molande värk i magen och korsryggen. Inte så att jag kan kalla det värkar, men nånting är det som är lite på gång. Sambon är otålig och börjar närmast tro att det inte är någon bäbis därinne. Men jag är lugn. Hon kommer.
 

När månne?

Förresten, 3 days to go står det på min Widget. Det är ju helt nuts. Tre dagar! Vart har alla månader och veckor tagit vägen?

På jobbet har de slagit vad om vilken dag det blir. Chefen för bok över gissningarna och till min förtret är det ingen som tror att det blir i förtid. Webb-Janne klämde till och med till med valborgsmässoafton och det går då rakt inte. Då lever dessutom Metallica-konserten den 4:e farligt. Själv föddes jag fyra dagar före beräknat datum, motsvarande igår. I helgen skulle annars passa bra, tycker jag. Frågan är vad lilla vildingen i magen har planerat.
  

Walk in fridge

Nya Heineken-reklamen är tamejtusan det roligaste jag sett på teve på länge.
 


Låt mig sova!

Mitt i natten och jag är åter drabbad av akut insomnia. De sista graviditetsveckornas förbannelse. Jag ligger på sidan, på rygg, på andra sidan. Med kudde under magen, med kudde mellan knäna, utan kuddar. Men icke. Och bredvid sussar sambon så sött. Tur att Internet har dygnet-runt-öppet.

Dagen har annars avlöpt i behagligt, sakta mak. Jag gick en sväng på stan och fick med mig ett par vita tygsneakers hem. Jag är så långsam i stegen nu för tiden så "en sväng på stan" tar halva dagen. När jag kom hem gjorde jag mig en sallad, stickade några varv på babyfilten (som visst aldrig blir färdig) och sen kom sambon hem och krävde uppmärksamhet. Och senare på kvällen var jag hos Magda på babyshower/tjejmys. God mat, mycket prat – och marängsviss! Jag fick en urgullig liten rosa body från Bondelid i present. Tack tjejer, ni är de sötaste!
 


Dag 1 hemma

Vaknade imorse, inte alls med den panik jag befarat. Istället kändes det ganska bra att inte gå och jobba. Planerna idag består av en sväng på stan inklusive lunch med lillasyster som ska försöka slita sig från amningskudden samt ett fikabesök på jobbet för att fira en av kollegorna som fyllt tretti. Dessutom kan jag alltid ta tag i något av de projekt jag samlat på mig den senaste tiden:
- sticka färdigt babyfilten
- göra mysigt i bäbisens sovhörna
- göra mysigt i bäbisens byta-blöjor-hörna
- packa färdigt bb-väskan
- göra tavlor (köpte "byggsats" på Ikea)
- städa

Sen kan jag förstås alltid handla en massa till bäbisen. Hittills har vi bara skaffat det allra viktigaste, så utrymme finns att verkligen gå bananer. Precis som forumsmammorna på nätet som har långa långa listor med livsnödvändiga-måste-ha-grejor innan bäbisen föds.

Massor att stå i.
 

Sista dagen bakom skrivbordet

Rackarns. Ryktet att detta är min sista dag på jobbet tycks ha spridit sig. Jag har annars försökt mörka det och svarat så svävande jag kunnat när någon frågat. Dels undviker jag gärna en massa omständliga farväl, dels vill jag utan att det blir en massa ståhej kunna komma och gå lite som jag vill ytterligare några dagar. Men nu verkar det inte bättre än att de förväntar sig att jag inte ska komma tillbaka förrän i höst/vinter. My ass. Jag kommer till fikat redan imorgon.
 

En alldeles egen Pegåck!

Vi har hållit stången länge. Cyklat, gått och åkt kommunalt i tjugosju år. Och så ofta vi fått tillfälle fnyst föraktfullt åt bekanta som inte kan införskaffa ett paket mjölk utan att ta bilen. Men i helgen blev vi så slutligen föräldrar vi också, sambon och jag. Inte till en bäbis, den ligger fortfarande i tryggt förvar bakom naveln, utan till en Peugeot 307 XT. Ett alldeles utomordentligt exemplar som förhoppningsvis kommer att tjäna oss väl de kommande åren. Och vars säten bara luktar lite lite rök.

Att det var en Peugeout vi skulle ha rådde ingen tvekan om. Trots att vi pliktskyldigt provkört både det ena och det andra från konkurrerande tillverkare. Det var till slut sambon som hittade annonsen på Blocket och priset var för bra för att inte åka och titta, trots att bilen och dess ägare fanns i Oskarshamn. På långfredagen drog vi iväg. Pappa var med som chaufför, moraliskt stöd, motorhuvsknackare och – ifall tycke skulle uppstå – förhandlare.

Turligt nog motsvarade bilen våra förväntningar och vi fick dessutom ner priset ytterligare. Papper skrevs på och händer skakades och sen var det klart. Känslan när vi rattade ut från parkeringen var både angenäm och vuxen. Insikten om vilken frihet det innebär att vara motordriven drabbade oss redan innan vi kom utanför stadskärnan och jag tror vi blev lite yra båda två. Hela helgen har vi sedan åkt hit och dit, hälsat på folk, varit på Ikea och handlat osv. Nu gäller det bara att inte låta sig charmeras alltför redlöst av den där friheten så att vi plötsligt inte kan slänga soporna längre utan att ta bilen.
 

Et voilà!
 

Elvira



Här är lill-pluttan förresten.

Lite Tradera-shopping

Jag längtar förstås ihjäl mig efter vår bäbis nu. Jag törs inte skriva för mycket om det med risk för att fullständigt slå upp dammluckorna. Men längtar gör jag. Inte bara för att jag är utled på min runda mage som spänner och drar och knuffas hela dagarna (och nätterna – gäsp). Utan också för att jag plågar mig själv genom att frossa i bilder på min nykläckta systerdotter och att surfa runt på olika sajter som säljer bäbiskläder.

Imorse ropade jag hem en ursöt sovpåse från Lundmyr of Sweden på Tradera. Jag är inte mycket för särskilda märken annars. Det mesta som hamnat i bäbisens vita byrålådor därhemma kommer från HM, men denna kunde jag inte motstå. Dessutom köpte jag för ett par månader sedan matchande tossor med samma pytteliten-tryck. Kan riktigt se henne sparka runt därinne.
 



Att amma eller inte amma, det är frågan

Det där med amning verkar vara ett jäkla aber. Lillasyster slits mellan hopp och förtvivlan just nu. För ammas ska det. Annars är man en dålig kvinna och en usel mamma. Budskapet som rungar på gravidwebbarnas sidor skonar ingen.

Jag hör inte till dem som tycker amning är vackert och fantastiskt. Ska jag vara ärlig tycker jag det verkar ganska äckligt. (Lyssna noga så kan ni höra duktiga mammamaffian dra efter andan av bestörtning...)
 
På senaste föräldragruppen skulle det pratas amning. Alla fick komma med ord vi förknippade med amning och så skrev barnmorskan upp dem på whiteboarden. Det var förstås "mysigt" och "härligt" omvartannat. Själv kände jag en släng av tourettes bullra upp inom mig och var hårsmånet ifrån att hojta just "äckligt!". Men jag lyckades hejda mig. Ångrar det så här i efterhand. Jag borde ställt mig upp och stått för min aversion. Istället satt jag där och dumteg. Protesterade inte ens när vi skulle sitta i ring och låtsasamma varsin skitläbbig tygdocka. Trots att jag helt tydligt kände lite kräks i halsen.

Visst är amning bra för barnet. Bröstmjölk är nyttigt och framförallt praktiskt. Men det finns nackdelar också, utöver de rent uppenbara som läckage, fula bröst etc. Det finns exempel på familjer som är oändligt mycket mer harmoniska just för att både mamma och pappa står för matleveranserna redan från början.

Mycket möjligt är att jag ändrar mig och kommer till freds med att amma. Jag ska göra ett försök, just på grund av argumentet att det är praktiskt. Inte för att man ska, för man ska inte ett skit när det gäller amning. Men jag svär - jag svär - att jag aldrig blir en av de där mammorna som sitter mitt på fiket och plötsligt helt ohämmat slänger ut ett mjölksvullet bröst över caesarsalladen och sätter igång. Icke.
 

Sista besöket

Från första besöket hos Elvira och hennes familj, till sista besöket hos barnmorskan. Åtminstone det sista besöket innan beräknad förlossning.

Alla värden var fortfarande på topp. "Samma som förra gången," sa min vid det här laget välbekanta barnmorska. Och jag kände mig nästan lite tråkig. Antingen kommer min problemfria graviditet att fortsätta lika smidigt och jag får en trevlig och normal skolboksförlossning och ett glatt och lättskött barn som sover hela nätterna. Eller så har universum bara tjuvhållt på all djävelskap för att sedan kasta dem på mig i samma stund som vattnet går och jag får ett 50-timmarstrauma till förlossning och ungen från helvetet.

Det återstår att se.
 

Första besöket

Nyss hemkommen från besök hos lillasyster och hennes lilla familj. Elvira var alldeles ljuvlig. Trött, rosig och förstås pytteliten. Och så luktade hon så där gott som bara bäbisar gör. Åh vad jag längtar efter vår bäbba nu!
 

Min systerdotter

Igår, den 31 mars, kl 08.21 föddes min systerdotter Elvira. Har ni sett något så sött? Jag tokälskar henne redan trots att jag bara sett henne på bild ännu. Och så mycket verkligare det blev plötsligt att jag själv ska bli mamma någon gång de närmaste fem veckorna. Om det låg en livs levande bäbis i lillasysters mage kanske det gör det även i min, liksom. Hur ska jag orkar vänta??? Kom ut nu, världen är skitmysig och jag lovar att inte banna dig för att du sparkat på mig värre än nånsin de senaste timmarna!
 




 
Min vackra, tappra lillasyster morgonen efter 31 timmars värkarbete. Är så stolt över dig! Du kommer att bli en fantastisk mamma!
 

Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0