Min andra kärlek

Lille Pete. I löööv you.

 

 

 

   

Smask.

Julen tycks närma sig

Igår föll första snön. Även om den var gravt regnblandad och knappast förde tankarna till jul, var det ändå en vink om var vi är på väg. Stans sporthall har visserligen sedan någon vecka tillbaka gjort sitt bästa för att påminna den som må hända gått vilse i almanackan. Pyntat med obscena mängder blinkande kulörta lampor och annat krimskrams lyser det upp halva stan. Förmodligen är det någon energisk vaktmästare med storhetsvansinne och alldeles för fria händer som är den skyldige. Pluset för min del är att större delen av min väg till och från jobbet är upplyst trots kommunens slarv med trasiga gatlyktor. Och det uppskattas ju.

Jag ser fram emot jul. I år har jag avböjt julklappar. Ända sen jag var liten har jag och min lillasyster fått högar med julklappar och mängden har bara esklerat med åren. Men nu tycker jag det räcker. Istället planerar jag att dricka tio gånger så mycket glögg och äta tio gånger så mycket julgodis som annars. Vad är det annars för poäng med att vara gravid?
 

Ode till SodaStreamen


Surfade i ett infall in på Englas Showroom och läste ett inlägg där hon hyllade mineralvatten och i synnerhet Loka. Raskt kände jag mig lite mer besläktad med denna kvinna. Denna kvinna som i normala fall får mig att känna mig som en uteliggare med sina Acneblusar och designmuffinsformar. Men vi är åtminstone systrar i dryck. Faktum är att jag just nu sitter och suger på en burk Loka. Jag har några 33 centiliters uppradade bakom datorn in case of emergencies. Rumsvarma så att kylan inte ska hindra mig från att häva dem fort fort. Så det frasar i svaljet.

I vårt hem finns, bortsett från sambons gitarrer, inte mycket av värde. Alla prylar har minst ett tiotal år på nacken. En inbrottstjuv skulle bli gruvligt besviken och antagligen vända i dörren. Men vi äger en SodaStream. En ljuvlig liten manick som på tre röda producerar porlande mineralvatten åt torra strupar. Ska jag som Engla vara lite märkeshungrig är visserligen Loka det främsta mineralvattnet i min bok. Men att slippa bära hem 1½-litersflaska efter 1½-litersflaska skonar både armar och plånbok. SodaStreamen är min käraste ägodel. Mitt bästa råd till andra Loka-systrar, och som jag också generöst gav Engla, är därför att ögonaböj inhandla en pirrande purrande SodaStream.
  

Min Filip och min Fredrik

Ikväll kl 21.55 är det nypremiär för Boston tea party på femman, en excellent teveproduktion signerad radarparet Hammar-Wikingsson. Om mina gravidtunga ögonlock låter mig vara vaken till denna sena timma kommer jag att sitta soffad och storögd ikväll.

Filip och Fredrik har en besynnerlig effekt på mig, som vaknar var gång de dyker upp i tablån (utom när det gällde "Vem kan slå Filip och Fredrik", som var ett lågvattenmärke av sällan skådat slag). Det är något med deras intellektuella babblande och kvasihomosexuella relation som gör mig varm och lycklig inombords. I kombination med de välskräddade kostymerna är effekten förödande. Jag vill vara deras vän. Jag vill så förtvivlat gärna vara deras vän. Jag är säker på att jag skulle kunna haka på strömmen av ord som ständigt flödar mellan dem. Vi skulle sitta på mjuka kuddar på mitt parkettgolv, dricka te och pratat bildat och skojigt om finanskrisen och Obamas förträfflighet och vi skulle ha så trevligt. Filip och Fredrik, ring mig!

---------------------

Update:
På Wikipedia står att läsa under rubriken kuriosa att Filip och Fredrik har erbjudits att vara med i Let's Dance. "Dock avböjde de med Filips motivering att han 'hellre våldtagits analt i Amsterdam'." Bara det liksom. Kärlek.
 

Jag bloggar, alltså finns jag?

Det händer att jag får akutkrupp på allt vad Internet heter. I synnerhet det narcissistiska blottandet av privatliv som sker till höger och vänster. Man skulle lätt kunna få för sig att kalla det dubbelmoral, men tanke på mitt eget bloggande. Varje inblick i mitt privata liv här på bloggen är dock noga övervägt. Jag har också anledningen till mitt bloggande fullständigt klart för mig. Får jag inte skriva börjar jag okontrollerat "författa" i huvudet istället och på sikt blir det ett ruskigt oväsen därinne. Och det räcker inte med den tillrättalagda dynga jag åstadkommer på jobbet varje dag.

Den senaste tiden har jag fått anledning att fundera över hur beredd mänskligheten egentligen är på Internets oändlighet. Alla vill blogga, synas på Facebook och/eller ha en hemsida. Nu för tiden kan alla leka paparazzi och hänga ut polarna på fest- och fyllebilder på nätet. Samtidigt är allt som publiceras på nätet i realiteten fritt för misstolkning, förvanskning och spridning. Skrämmande.
 

Datorframgångar

Vilket snille jag är! Jag är inte ironisk nu alltså. Inte nu heller.

Jag tågade iväg till Claes Ohlson och inhandlade ett internminne som jag nu alldeles på egen hand installerat. Alltså öppnat upp datorn, orienterat mig bland kablar och kretskort och pillat dit det där det skulle sitta. Och till min enorma förvåning fungerar det. Summerat innebär det att jag nu formaterat om min gamla skorv, installerat alla nödvändiga program, inklusive ett nytt antivirusprogram och brandvägg, samt ordnat mer internminne. Utan att datorn kapsejsat. Tvärtom, den spinner som en kissekatt.

F*n vad jag är bra. Det ska jag fira med ett glas o'boy. 
 

Set listan

För den som riktigt vill nörda sig. Och det vill vi ju. Här kommer låtarna som spelades. En himla massa låtar (säkert har jag glömt nån också) och ändå kändes det som om de spelade i max en kvart. Hur kan det bli så?

-----
Thnks fr th mmrs
Thriller
A little less sixteen candles, a little more touch me
Dance dance
I slept with someone in Fall Out Boy and all I got was this stupid song written about me
Grenade jumper
I'm like a lawyer with the way I'm always trying to get you off (Me & you)
Nobody puts baby in a corner
Beat it
I don't care
Chicago is so two years ago
Grand theft autumn/Where is your boy
Hum hallelujah
This ain't a scene, it's an arms race
"The Take Over, The Breaks Over"
American Boy 
Sugar, we're going down
Saturday
 

Bilder från konserten!

Jag utlovade några bilder från konserten. De är tagna med min sprillans nya Nikon Coolpix S52, en synnerligen kompetent liten manick som kommer att få följa med på mången utflykter i framtiden.

Så, Fall Out Boy, live på SECC i Glasgow den 21 oktober 2008. Se och njut.
 


 

Patrick Stump – mannen med den coolaste rösten som någonsin klingat i en radio. 
 

Nån hade jobbat flitigt på frissen sen sist...
 

Det är inte lätt att vara trummis, men han fastnade i bakgrunden på några bilder i alla fall.
  

 

Pete (älskade Pete!) dumpade basen sista låten och growlade loss halvvägs ut i publiken. Om jag bara stått lite närmare.
 

Jag har naturligtvis fler bilder och några videoklipp, men det håller jag på lite till...

Suck, nu vette 17 när jag får se dem  nästa gång. Lite ekar det allt i hjärtat. Nästa konsert för min del blir förmodligen Metallica i mars. Kommer bli grymt. Vi ska dock sikta in oss på sittplatser. Jag måste ändå vara realist och inse att jag kommer att vara höggravid då. Stackars bäbisen kommer födas med whiplashskada från allt headbangande därinne i magen.
 

Hemma igen

Hej och välkommen till en lyrisk Bitten. Jag har fortfarande inte förstått att jag för mindre än två dygn sedan stod i publiken och såg Fall Out Boy rocka byssorna av Glasgow. Bilder kommer snart. Jag spontanshoppade en kamera innan jag åkte så kvaliteten bör slå de tidigare mobilkamerabilderna.
 

I don't care what you think as long as it's about me

Det började nånstans i magtrakten. Växte. Sakta först, men sedan snabbare. Blev till en tickande, pirrande klump av elektricitet inställd att släppas lös 2008-10-21 19:30. (Jag vet, jag är lite nördig just nu, nen låt mig hållas. Jag är ju alltid så cool annars.)

I helgen har jag laddat på högsta volym. Lyssnat mig öm i öronen på nya låtarna från Folie a Deux. Ikväll lyfter planet från Skavsta med mig och lillasyster ombord. Imorgon kväll trängs vi med de skotska emokidsen framför scenen på SECC i Glasgow. Tackar vår lyckliga stjärna för att vi båda är långa, ståtliga nordbor (på höga klackar). Det är nära nu. Längtar. 
 


Angelsound

ljud.wav


Klicka och lyssna. Kan ni gissa vad det är??? 

Psst... Det är inte en liten liten, men snabbfotad, häst som galopperar i knähög lera.
 

Nu kommer det gnäll

De senaste dagarna har inte farit skonsamt fram med mig. Gravid och med en fyra veckor lång förkylning som plötslgit bestämmer sig för att kulminera i en ovälkommen släng av influensa. Och inte en chans att vara hemma från jobbet. Brultalt.

Jag genomlider mina arbetsdagar med ett tillkämpat leende och en stadig klump tjut i halsen. Kommer hem på kvällarna, skalar av mig kläderna innanför dörren och hasar fram till tevesoffan. Där ligger jag sedan orörlig nerbäddad under ett täcke. Panodil, halstabletter och vattenglas inom räckhåll. Klockan nio svär jag en ramsa över de fascistidéer som är munhygien, och tvingar mig till ett tvåminuters stopp över handfatet i badrummet innan jag äntligen får rulla i säng. Somnar till ljudet av mina egna hostningar och vaknar nio timmar senare fortfarande utmattad och med huvudvärken sjungande innanför pannbenet. Jag är patetisk.

Tur att jag har en huslig karl (trots kälkbackarna i osten och de till oigenkännlighet ihopknölade pappkassarna) som med råge tar sitt ansvar i köket. Annars hade jag nog fått svälta.
 

Sånt som män inte kan

Att generalisera är ett av livets många små glädjeämnen. Ibland gör jag det om män och kvinnor. Egentligen tror jag att vi i grund och botten är rätt lika varandra när vi föds, och predikar gärna om detsamma. Men eftersom jag för det mesta är så politiskt korrekt tänker jag nu unna mig lite roligt på männens bekostnad.

Kvinnor kan heter det ju. Men män kan inte...
... korrekt vika ihop en pappkasse. 
... hänga tvätt utan att skiten torkar sig skrynklig.
...skära bröd utan att skapa en kälkbacke.
...hyvla ost utan att skapa en kälkbacke.
...bedöma hur mycket mjölk det finns kvar i paketet (utan ställer tillbaka det i kylen med två klunkar skvalpande i botten).
...släppa på gasen och rulla sista biten fram till ett rödljus.
... fläta hår. (Min sambo har visserligen lärt sig att färga mitt hår, men han gör det med samma frenesi som man skurar en skorsten. Det resulterar i att jag inte bara blir mörkhårig efter varje omgång, utan dessutom en smula tunnhårig.)

Jag efterlyser en liknande upprapning av sådant som kvinnor inte kan. Och kom inte dragandes med att byta glödlampor eller nåt annat löjligt. Det är nämligen yours truly som handhar alla glödlampor, proppar och dylikheter i vårt hem. Så den gubben går inte.
 


Nio dagar kvar




Nu är det hög tid att på allvar börja räkna ner dagarna till Glasgow och Fall Out Boy. Tills dess njuter jag av senaste videon I Don't Care (här är bilden av nån anledning lite förskjuten, men lev med det). Om och om igen. Shit, jag som i all min bäbislycka äntligen lyckats bli kvitt min galopperande kärlek för dessa gossar. Risken för återfall är alamerande. Så omoderligt av mig.
 
 

Att stressa eller inte stressa, det är frågan

Jösses. Jag bet just huvudet av en kollega. Det var inte charmigt. Den stackarn skämtade gulligt om huruvida jag verkligen skulle klara av en viss sak, varpå jag öppnar fördämningarna. Öser ur mig en ilsken femminutersföreläsning om kompetens "trots" ålder och kön, samt en lång harang bland annat innehållande hela min universitetsbakgrund inklusive antal högskolepoäng. Jag skyller på stress.

Stress under en graviditet påverkar ett foster negativt. Därom tvistar inga lärde. Min omgivning är numera mycket pigg på att förmana mig om att inte stressa. "Ta det lugnt, stressa inte, tänk på barnet" är tydligen det nya svarta. Det delikata dilemmat här är att det, det, det, det och det ju ändå måste hinnas med. Och hur ska jag hinna det, det, det, det och det om jag inte stressar? Se, det är det ingen av förmanarna som har något svar på.
 

Fredagens afterwork

Dessa nutcases var jag ute och tumlade med i fredags. Vi var fler från början, men när kameran halades fram hade de flesta droppat av. Bland annat på grund av oplanerad överförfriskning. Vilket ju inte var någon risk för mig som sög på alkoholfritt hela kvällen... (Det där med att man inte är sugen på alkohol när man är gravid är det största hyckleri jag nånsin hört. I fredags hade jag kunnat kapa av min högra arm för ett glas rött.)

Fredagens begivenheter gick i vanlig ordning under benämningen afterwork. Med det här folket innebär det dock aldrig att man möts upp på krogen efter avslutat arbetspass, tar två städade öl och tackar för sig. Här är det full make, förfest, fylla och dans ända in på småtimmarna som gäller. I love it. Detta gör vi om. Snart.
 
 

 

Storebror Ica ser dig



Det här älskar jag! Varje månad en summering av hushållets alla preferenser. Tomatsoppa, Loka, skithuspapper – den billiga sorten. Jaha, mmhmm. Där ser man.

Jag tog mitt ansvar som konsument och skickade ett applåderande mail till Icas kundtjänst. När jag ändå hade chansen försökte jag få med alla klyschor jag kunde komma på. "Åter igen ett bevis på att Ica värnar om sina kunder" och så vidare. Jag förväntar mig ett citat i nästa Buffé, så där som på omslagen till filmer.
 

Fler små liv

Hela dagen har varit inbäddad i ett skimrande bubbligt töcken. Orsaken är den här lilla. Mitt vackra fina perfekta barn. Den 20 april är han/hon färdiggräddad. Hur ska jag kunna vänta så länge?



 

Lilla Ebba

Det här lilla livet stal mitt hjärta i söndags.
 

 
Hon måste vara det sötaste som nånsin sussat i ett par sparkbyssor. Föräldrarna har jag känt i evigheter, mamman sen jag var sex år och pappan sen jag var elva. De var dessutom mina knäppa sambos första året på universitetet. Är fast förvissad om att de kommer bli fantastiska föräldrar. Snälla, smarta, omtänksamma och sjukt roliga. Det känns som ett mirakel att den här lilla nu ska finnas ibland oss. Växa upp och bli stor, tycka att mamma är tjatig och pappa är pinsam. Välkommen till världen lilla Ebba! Den rockar!

(Den lilla bilden är snodd härifrån. Hoppas du inte misstycker. Din kamera är bättre än min mobil.)
 



 
Så här ser jag ut efter en husbilshelg och ett ösregn. För bedrövligt.
 


Osbyholm från Modulenthus

Det här huset gillar vi. Visserligen förhöjt väggliv, som vi högljutt förkastat tidigare, men inte så våldsamt förhöjt. Smygförhöjt väggliv. Jag tycker det ser underbart ut. Rött med vita knutar ska det ju vara förstås. Sen lobbar jag för klarblå ytterdörrar också, men sambon är mer tveksam.






Planlösningen har vi (läs: jag) ändrat och fixat med och nu ser den  ut så här. På måndag träffar vi säljaren och diskuterar vidare. Ikväll ska vi till Borohus och se vad de har att erbjuda. Mycket hus blir det.


 


Övervåning




 
Undervåning

Detta är jag idag

Okej, igår. Men idag ser jag så risig ut att ni ska vara glada att jag hann knäppa en bild igår.

 

 
Still lovin' the do.
 

Tio solklara svenssonpoäng denna helg

Jag har ju ännu inte berättat om helgens tilldragelser. Jag och sambon hakade på mor och far på husbilscamping. Ett fantastiskt sätt att färdas och helt klart det överlägset bästa sättet att campa.

Vi blev upphämtade på lördagförmiddagen. En timme efter utsatt tid. Mina föräldrar är usla på att planera tider, antingen kommer de en timme för sent eller - ve och fasa - en kvart för tidigt, vilket är en regelrätt förolämpning i min bok. Sedan körde vi norrut och kastade ankar först när vi nådde Kolmården (inte djurparken utan samhället). Kvällen ägnades åt grillning, filmtittande och sällskapsspel. Hippare än så blev det inte.

På söndagen for vi till Tropicariet, mittemot Kolmårdens djurpark. Ett utmärkt besöksmål för den som inte vill lägga för mycket tid och pengar på utflykter. Det här var lite av vad vi såg. De har en massa små apor också, men de såg så lömska ut att jag inte kunde med att ta några bilder.



 

 
Intill de här två matvraken fanns två sköldisar till. Den minsta av dem bet den andra i huvudet en hel massa gånger och betedde sig allmänt kymigt. Jag tog en bild, men vill inte uppmuntra den sortens pennalism genom att ge den lille jäveln mer publicitet.

 
 


Även här uppstod dramatik. Medan vi står och betraktar detta skådespel kommer plötsligt någonting flygande och landar på golvet framför våra fötter. En av småfiskarna! Uppenbarligen en självmordsbenägen och mycket spänstig sådan. Pappa rycker in och försöker plocka upp firren, medan jag för full hals skriker "skynda dig, han dör han dör!" Firren sprattlar för allt vad han är värd där på golvet och övrigt besökare kommer med förfärade utrop springande för att beskåda dramat. Till slut får pappa fatt i det lille livet och kan tryggt återföra honom till sina kamrater i akvariet. Min far - helgens hjälte.
  
 
 
   

 

 

 
Sist men inte minst, min största fobi i livet. Hajar. Jag är till och med rädd för hajar i badkaret. Föga förvånande är detta naturligtvis frukten av att ha sett Spielbergs "Hajen" vid alldeles för ung ålder. Scenen när den fulla tjejen simmar ut naken i mörkret och givetvis raskt blir uppkäkad är för evigt fastetsad i mitt minnes vindlingar. Hur jag lyckats ta mina dykcertifikat är ett mysterium.

 

Popcornbesvikelser

Ännu en gång har sambon ställt min nästan urätna popcornskål i disken. Den hade jag sett fram emot hela dagen. Vet han inte att dagsgamla popcorn är den bästa sorten?
 

Nya frisyren

Nu har jag fått bannor från alla möjliga håll på grund av min dåliga uppdatering här inne. Gott att vara saknad.

Det händer en jäkla massa i mitt liv just  nu. Mycket som jag inte kan skriva här just. Men något jag kan skriva är att min kalufs reducerats ytterligare. Det är galet kort i nacken. Galet kort med tanke på att jag nyss hade hår ner till midjan (visserligen inte enbart mitt eget, men ändå).

Att gå till frisören har plötsligt blivit ett äventyr. Nu när jag kasserat standardfrasen "jag sparar ut håret, toppa bara bort det som är allra allra värst". Jag är inte längre fjättrad av idén om ett svepande hårsvall. Detta kan kanske vara min coolaste frisyr i livet hittills. Ett plus är också att sambon tycker nacken är lättåtkomlig att han inte kan hålla fingrarna borta, utan gosar mig i nacken så fort han kommer åt.

Ber om ursäkt för min menlösa uppsyn nedan. Det var kallt. Jag frös.
 


 
 

Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0