Jag ska måla hela världen lilla mamma

I målartagen. Eller rättare sagt allt-det-där-töliga-man-måste-göra-innan-man-målar-tagen. Läste på malaovertapeten.nu (verkligt fiffigt namn) att förberedelserna tar 75% av tiden, medan själva målandet tar 25%. Jo jo. Jag ska hinna med en strykning idag i alla fall, om jag så ska hålla på hela natten. Vi har provianterat med chips och vin/öl ifall det blir en lång kväll. Det kommer garanterat att visa sig imorgon huruvida proviantens alkoholhaltiga var en bra idé eller inte.  

När jag ändå sitter här. Besöket hos frisören imorse gick bra. Min frisör tittade med avsmak på mina hårförlängningar, som faktiskt är jäkligt snygga när de får visa sig från sin bästa sida. Kunde se att hon tyckte det var helt förkastligt vad jag gjort med mitt hår, men hon var finkänslig nog att inget säga. Nu är håret i alla fall betydligt kortare än förut och vi har lagt upp en plan för Det stora klippet så snart jag avlägsnat vaxkluttarna från hårförlängningarna.

Nu hör jag att min älskling i detta obevakade ögonblick bytte Fall Out Boys underbara From under the cork tree på stereon till nåt Europe-aktigt. Dags att återvända och ta tillbaka befälet över fjärrkontrollen.

Chipp!


..................................

Uppdate: Åh, det blir så fint!

Frisyrorgie

Jag kruppar ihop på mitt långa hår snart. Ett av syftena med min hårförlängning var att jag skulle tröttna på långt hår och äntligen våga klippa av det. Och tröttnat har jag gjort. Med besked. Det är långt, varmt, tjockt, ostyrigt och bara jobbigt. Ska ju till frisören imorgon bitti (för kl 9 är bitti när man är ledig), men tyvärr hinner jag inte plocka ur förlängningarna innan det. Så det får helt enkelt bli en månad till med lååångt hår. 

Var inne på bosshairstyles.com förut och frossade i snygga frisyrer. Dessa kan jag lätt se pryda mitt eget huvud. Vilken är snyggast?
 


image35
 
image36
 
image37
 
image38
 
image39
 
image40
 
image42
 
image43

 
Alla bilder har jag som sagt snott från bosshairtyles.com. So sue me.

Målarhjälp sökes

Målarhjälp sökes till nedanstående projekt. Hög musik, fritt vin och fantastiska målarkompanjoner utlovas. Syster?

Ommålning på g

Imorgon ska jag vara renoveringsledig. Klockan nio ska jag till frisören och sedan drar helgens målarprojekt igång med buller och bång. Vi ska måla om i vårt stora vardagsrum. Eftersom vi har en ganska öppen planlösning innefattar det även hall och matsalsutrymme. Idag täcks väggarna av klargul tapet som ser ut att ha varit med några år. Den nya färgen ser ni nedan, på ett ungefär. Den heter något så fantasieggande som Kaffe och mjölk. image34
Före- och efterbild i sann Äntligen hemma-anda kommer att dyka upp här när allt är klart.

Friluftsbränna, du förrädiska

Idag har jag varit med om vuxenlivets motsvariget till friluftsdagen. Klockan 8 imorse packade hela kontoret in sig i en rad hyrbilar, givetvis förnuftigt etanoldrivna. Av bar det till Omberg, en av Östergötlands stora sevärdheter. Omberg är, precis som det låter, ett berg. Även om benämningen knöl modell större skulle passa bättre. Det blev kontorsmöte i solen, lunch och sedan guidad tur ledd av en naturentusiast av stora mått. Trots sina dryga 60 år, fleeceskjorta och den obligatoriska vandringskäppen, som ju alla naturguider måste ha, såg han inte helt oäven ut. Han var till exempel skrämmande lik Sean Connery, vilket ju uppskattades av mina äldre kvinnliga kollegor som plötsligt visade ett rasande intresse för djur och natur. Under två timmar introducerade han oss i de många användningsområdena för ängsblommor, istidens spår i berget och Vätterns siktdjup sedan 1870. Sedan åkte vi hem.

Och nu är jag solbränd. Jag hatar solbränna. Solsveda får det att krypa i hela kroppen på mig av äckel. Enda anledningen till att jag frivilligt sätter mig i solen är för att locka fram mina fräknar. Men de ser solen så sällan nu att de tycks ha flytt fältet för gott. Mitt hudvårdsprogram, som jag följer slaviskt, innehåller ett antiageserum med solskyddsfaktor 25. Denna använder jag varje morgon av skräck för att bli ofrivilligt solbränd. Och ändå.

 

image33

Blir man dummare med åren?

image32
Jag är en rätt smart person faktiskt. Min intelligens landar nog en bit över medelsvenssons. Om inte annat har jag alltid varit ganska kvicktänkt, men nuförtiden känner jag ofta att jag inte riktigt hänger med. Jag som förut med lätthet kunde samtala fritt om vad som helst samtidigt som jag läste eller tittade på teve, kan helt plötsligt inte lyssna på två saker samtidigt längre utan att det blir kortslutning. Sitter jag i möte vandrar mina tankar hela tiden iväg trots att jag verkligen vill och försöker lyssna. Det här gör att jag ständigt hamnar i knepiga situationer. "Jamen det var ju det vi pratade om imorse!" Va? Gjorde vi?

Det här är oerhört frustrerande. Är det något jag alltid kunnat lita på förut är det att jag har koll på läget.

I ett utbrott av handlingskraft travade jag för ett par veckor sedan iväg till hälsokostaffären och inhandlade en flaska Chisan, med rosenrot och annat sunt som utlovar ny energi och fokus i ett trollslag. Den står nu på mitt skrivbord och samlar damm. Jag har inte vågat prova den än. Risken finns att den inte fungerar och då måste jag konfrontera faktumet att människan blir mer korkad med åren och nedgången inleds strax efter 25.


Beställ käk på nätet!

Igår orkade vi inte laga middag hemma. Sambon kom hem ganska sent från sin provspelning (som gått över förväntan) och själv spinningcyklade jag till kl 21. Då är det tur att onlinepizza.se finns! Det har räddat oss från att somna med kurrande magar många söndagar må ni tro. Man knappar in sin hemstad och får upp alla anslutna pizzerior. Sen kan man kika runt bland menyerna och beställa det man vill ha. På vissa pizzerior kan man dessutom betala med kort direkt på nätet. Sedan tar det ca en halvtimme tills det ringer på dörren och maten är serverad!


Fototävling hos Hanna Björkstedt

image29



Hanna Björkstedt är fotograf som bland annat har plåtat Kenza. Jag har varit inne på hennes blogg flera gånger och bara frossat i alla snygga bilder. Nu har hon en tävling där man kan vinna en fotografering! Eftersom jag bara blir bra på bild om jag fjantar mig eller inte ens vet om att bilden tas kanske det är min chans att få lite övning. Kanske kan till och med jag bli bra på bild om en riktig fotograf håller i kameran? I så fall lovar jag att publicera bilderna här. No more anonymity.

Helgen som varit och är

Afterworken med exkollegorna i fredags var grymt rolig. Älskar dem, de är så sköna! En av killarna som var med har jag aldrig riktigt fått grepp om, men han visade sig vara hur kul som helst. Jag älskar när jag får omvärdera personer jag tidigare inte trott att jag funkar så bra ihop med.

På lördagen var jag bjuden på fest, men bangade i sista stund. Det är inte som förr i världen när man utan vidare kunde duscha av sig krogdammet, borsta på ny mascara och korka upp igen följande kväll. Istället blev det ett besök hos mina föräldrar. Det blev den obligatoriska grillkvällen på altanen följt av schlagerfestivalen. Jag är bara högst måttligt intresserad av schlager, men är jag ändå hemma kan jag lika gärna titta på eländet. Är det bara jag, eller är bidragen sämre än någonsin? Hälften av framträdandena fick det att svida i både öron och ögon. Och Charlotte Perelli. Hon är säkert en alldeles fabulous person. Men jag kan inte känna någon stolthet över att vi väljer att skicka en storbröstad blondin med löshår och 15 lager smink. Det känns så passé.  

För tillfället är jag ensam hemma. Sambon är och provspelar för ett coverband i grannstan. Han spelar redan i ett annat band sedan snart tre år tillbaka, men vill vidga sina vyer. Jag är verkligen inte orolig för hans prestation. Han är snygg, trevlig, löjligt musikalisk och avgjort den bästa gitarrist jag nånsin haft nöjet att lyssna på. De ska vara glada över att han ens överväger att ansluta sig till dem.


Den nyanställes aber

Skönt med fredag och helgen bara en halvtimme bort. Den här veckan har varit en känslomässig bergodalbana av hejdlösa mått, åtminstone på jobbfronten. Att vara nyanställd är ingen picknick. Bara avslöjandet att jag inte alltid är den där välklädda, pigga och korrekta unga karriärkvinnan de träffade på anställningsintervjuerna är meckigt nog. Ska man bara successivt börja visa sitt riktiga jag? Ena veckan losa kavajen och och nästa vecka försiktigt hinta om att jo, det har väl hänt att jag besökt Ågatan (stans ökanda bargata). Eller omedelbart första dagen dyka upp i sköna baggyjeansen, stoppa in en snus och blotta tatueringarna? Typ.

Närmast väntar afterwork med kollegorna på gamla arbetsplatsen. Det brukar bli mycket pizza och mycket blött. Skönt.

Bloggtips

Jag måste bara tipsa om en jäkligt kul blogg, Bloggfrossa & Mannen som blev trött. Rolig kille som skriver roligt om roliga saker.

Hurra för kondomen!

Hos Kenza pågår en liten debatt om minipiller, p-piller och dylikt. Jag måste givetvis ge min syn på saken.

Själv hade jag ätit p-piller i åtta år när jag tack vare en nitiskt sjukdomsintresserad kusin fick veta att jag genetiskt har viss förhöjd risk för blodproppar. Därför slutade jag cold turkey att äta dem. Det är det bästa jag gjort! P-piller och andra hormon-grejor vispar till det i huvudet så mycket, påverkar hyn, humöret, sexlusten, mensen och en massa annat. Det är ju helt sjukt att vi tjejer stoppar det i oss varje dag! När man ätit sån skit ett tag vet man till slut inte hur man fungerar på riktigt. Värdelöst.

Unga tjejer verkar bli itutade att minipiller/p-piller är något man inte kan vara utan. Att det på något sätt hör till så snart man lämnat småflicksåldern. Själv tog det mig som sagt åtta år att inse att det inte är lag på att äta p-piller. Dessutom finns det massa andra lösningar som är bättre. Inte minst finns det en hel uppsjö roliga kondomer att prova. De här är mina favvisar so far...!

image28
 

Ute ur blogg-garderoben

Jag glömde ju tala om att jag outade mig själv som nybliven bloggare igår. Jag och sambon avnjöt en fika i solen innan bion, när han lägger handen på min, ser mig i ögonen och säger "jag måste erkänna en sak". Sedan släpper han bomben: "Jag har skaffat facebook". Det kanske inte låter som något allvarligt erkännande. Men han och jag har den senaste tiden förenats (trodde jag) i ett gemensamt förakt för facebook-flugan och så går han och ansluter sig till den. Bara så där.

Valet stod mellan att bli bestört eller att själv komma clean. Självklart kunde jag ju inte motstå att iskallt replikera med "jag har börjat blogga." Så nu är det ingen hemlighet hemma i alla fall. 

Märkligt nog frågade han aldrig om adressen hit. Antingen är han ointresserad eller så är han rädd för vad han skulle få läsa. Han frågade bara hur länge jag gjort det och sen släppte han det. Så skulle jag aldrig göra. Ges det en så enkel möjlighet att snoka i sin respektives vardag så tar man väl för tusan chansen.


Nya Indiana Jones-filmen

Igår var jag och min snubbe på bio. Till slut. Det blev dock ingen av filmerna jag yrat om tidigare. Till vår glädje hade nämligen nya Indiana Jones-filmen premiär igår. Den var riktigt bra faktiskt. Uppföljare i kategorin sladdis har ju annars en tendens att bli parodier på sina föregångare. Terminator 3 är ett tragiskt exempel på detta. Jag tycker "Indiana Jones - Kristalldödskallens rike" klarade det bra. Fartigt, spännande, lite klurigt och lagom mycket skämtsamheter. Och nykomlingen Shia LBeouf är ju söt som socker. Mitt enda stora problem med filmen var egentligen bara att kristalldödskallen mest såg ut som ett genomskinligt påskägg fyllt med cellofan. Men man kan inte få allt här i världen.

  

image32  image31

Indiana anno 1981                       Dagens Indy 2008
 
Enligt Wikipedia (källan till evig kunskap) är Harrison Ford 65 år. Det syns. Det gör det. Han kan fortfarande svinga sig i takbjälkar, köra bil jättefort och piska upp kommunister. Men karln behöver en djurrengörande peeling och en omgång moisturizer pronto.

...............................................................

Uppdate: Jag stötte på en sak till jag ogillar med "Indiana Jones - Kristalldödskallens rike", nämligen filmens officiella webbsida. Fullkomligt epilepsiframkallande. Horror!


Skippa smekmånaden

image26


http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article2519486.ab

Ashlee och Pete skippar smekmånaden och stannar hemma istället. Bra idé tycker jag. Stanna hemma, eller ännu hellre åk iväg på var sitt håll. Pete kan ju exempelvis åka till Sverige, har hört att det ska vara ett väldigt trevligt land.

Tacorester

Har just käkat lunch. Idag var det tacorester från gårdagen som stod på menyn. Varför är taco, som är så gott, alltid ännu godare dagen efter?

Monki - för tjockisar eller vad?

Det blev aldrig någon bio igår. Istället gick jag en sväng på stan efter besöket hos tatueraren. Tittade bland annat in på Monki. What's up med de enorma storlekarna?? Okej, jag fattar oversize-trenden. Det är jäkligt bekvämt och kan vara riktigt coolt ibland. Jag har själv setts svepa runt i ett och annan oversize-plagg. Men på Monki tar de det till hutlösa nivåer. Hälften av plaggen i butiken känner man sig som en femåring på razzia i mammas garderob när man provar. Toppen nedan köpte jag i storlek xs/s och den är fortfarande långt ifrån tajt! Jag syr en del kläder själv och det är passformen som är svårast att få till. En apa skulle kunna sy upp Monkis kollektioner.

image25

Tro nu inte att jag inte gillar Monki. Jag älskar stället eftersom det sticker ut lite och trots oversize-overloaden är många av plaggen snygga. Gudarna ska veta att stan behöver en butik som Monki.

Gillar ni också Monki, besök deras webbplats monkigirl.com. Den är kanon!

Desmoid tumör

Kenzas blogg är en av de jag följer, åtminstone sporadiskt. Nu ligger hon på sjukhus pga ont i magen. Det verkar inte riktigt som läkarna vet vad det beror på. Alltihop påminner mig om min egen sjukhusvistelse förra sommaren. Jag opererade bort en demoidtumör i magen. Det är en jätteovanlig tumör som bara 2-3 personer per miljonen invånare får varje år. Det tog med andra ord ett bra tag innan de lyckades fastställa vad det var. Jag träffade totalt fjorton läkare innan jag fick diagnosen. Tur att vi bor nära sjukhuset för det blev mycket farande fram och tillbaka där ett tag!

Desmoidtumörer är inte farliga i sig själva men växer i en rasande fart. Jag kunde känna från dag till dag att den blivit större! Eftersom de är så aggressivt växande kan de växa in i organ och grejor och då kan det bli farligt. Min satt på sidan intrasslad i magmusklerna. Det gjorde att de var tvungna att ta bort en del muskler runt om, vilket har gett mig lite besvär med min träning i efterhand.

Själva operationen gick hur som helst över förväntan och läkarna riktigt dunkade varandra i ryggen överåt - bokstavligt talat. När jag vaknade upp ur narkosen hade jag så fruktansvärt ont. Den stunden är utan tvekan den värsta i mitt liv. Jag kunde inte göra något, tillkalla hjälp eller ens gråta, för det gjorde så otroligt ont. Och då har jag ändå en ganska hög smärttröskel. Till slut fick jag en morfinpump och var mer eller mindre nerdrogad i flera dagar. Så tristessen som Kenza upplever nu märkte jag aldrig riktigt av förrän mot slutet av vistelsen, men jag vet absolut vad hon går igenom.

Nu har jag ett två decimeter långt ärr på sidan av magen (tur att det är modernt med baddräkt igen!) och går på kontroller och skitröntgen varje halvår. Det är 70% risk att en desmoidtumör kommer tillbaka inom två år efter en operation så oddsen ser inte så bra ut. Men jag fick svaren från min senaste röntgenundersökning för ett par veckor sedan och det fanns ingenting än i alla fall.

............................

När jag fick diagnosen sökte jag som en tok efter information på nätet, men eftersom det är så ovanligt fanns det inte mycket mer än en och annan läkarartikel. Då tänkte jag att om jag någon gång börjar blogga ska jag skriva om det så att det åtminstone finns något mer. Så nu har jag gjort det.


Halsband med stjärntecken

Jag imponeras av kreativa människor. Den här tjejen, Sofia, designar tydligen halsband och visst är det riktigt snyggt?! Hon har en tävling där hon lottar ut ett och jag ska givetvis vara med. Gick faktiskt en runda på stan idag och letade efter just ett halsband utan att hitta något snyggt så timingen är klockren. Håll alla tummar!


image21

Frihandstatuering - jippi!

Hemkommen från tatueringsstudion. Det var klurigt att hitta stället först. Ju längre vi letade efter det desto mer befarade jag att det skulle visa sig ligga i en äcklig källarlokal med sprayfärg i fönstren och askfat överallt. Var på ett sånt ställe en gång, där kunden låg i en badenbaden stol (en sån där långsmal sak med dynor som man brukar ha på altaner) och blev tatuerad. Ick! Vilken skräckupplevelse.

Väl där var det en lättnad. Stället var rent och fräscht, och personalen verkade kunna sina grejor. Jag hade tänkt mig en ros i black&grey, utan konturer och helt uppbyggd på skuggor. Stilen blir lite old school och väldigt realistiskt. Killen jag pratade med tyckte tack och lov att idén var grym och föreslog att tatueringen ska göras på frihand. Coolt! Det har jag aldrig gjort förut. Det finns alltså ingen bild att visa så istället bjuder jag på en bild på en riktig ros så länge. Tills min egen är på plats.

image20

Tatueringsstudion nästa

Nu är det bestämt. Jag smiter! Eller nja, jag flexar ut från jobbet en timme tidigare. Jag och syrran ska knata iväg till en tatueringsstudio här i stan. Jag har redan en tid bokad den 10 juni och behöver snacka ihop mig lite mer med tatueraren. Denna gång blir det en ros på axeln. Inte en sån där klimakterietantsblomma på skuldran utan en som täcker hela axeln. Grejen är att det blir hos en ny tatuerare jag inte varit hos tidigare och det känns lite nervöst. Bilder kommer upp så snart jag bestämt mig för exakt vad det blir.

Iron Man eller Bucket List?

Ikväll blir det bio. Jag ska dessutom vara galant och bjuda sambon. Eftersom jag vann en hel hoper biocheckar häromdagen känns det helt klart berättigat. Frågan är vad vi ska se. Det står mellan Iron Man och Nu eller aldrig (The Bucket List). Båda verkar bra och båda har fått höga betyg på www.imdb.com. Någon som sett nån av dem?

image18  eller  image17 ???

Carries underbara hår

Nu har jag bokat tid hos min frisör, nästa fredag. Mitt hår är nämligen i akut behov av att toppas (varför väntar man alltid in i det längsta tills håret är katastrof?). Jag är väldigt sugen på att göra något drastiskt och klippa av mig mitt långa hår. Jag har haft långt hår i evigheter nu och eftersom det växer så sakta är jag rädd om varje millimeter. Men nu har jag blivit som besatt av Carrie Bradshaws frisyr vid tiden då hon börjar skriva för Vogue och träffar Berger. Titta bara, såå fint!

image16

Drömjobbet?

Jag är ny på jobbet. Har arbetat här i exakt en månad idag. Det är mitt första fasta jobb, något som jag jagat och drömt om länge. Jag var jublande glad när jag fick det - nära hem, bra betalt, trevligt folk, kompetent chef och intressanta arbetsuppgifter. Jag gissar att konkurrensen om tjänsten var ruskig och de gav den till mig - mig, en liten jäntunge som större delen av tiden känner sig som en bortkommen 15-åring.

Så nu sitter jag här. Och någonstans stämmer det inte riktigt. Det är inte det att jag inte trivs. Jag känner mig bara utanför allting, liksom nollställd. Tidigare vikariat och projektanställningar jag haft har jag levt och andats mitt jobb. Nu har jag mest tankarna på annat håll. Vilket antiklimax att det jag strävat efter visat sig vara... inget särskilt. Vad ska man göra liksom? Beror det på stället jag är på? Betyder det att jag borde söka mig till något annat?

Zzz...

Nyss kommit till jobbet och efter vad som borde ha varit en ovanligt seg morgon. Men i sanningens namn är varje morgon lika seg. Mitt alarm ringer kl 5:45, sen snoozar jag en kvart tills det är dags att gå upp lagom till att Conan drar igång på tv4+. Någon gång mellan 6:15 och 6:45, beroende på hur disciplinerad han känner sig, kommer sambon stapplade upp ur sängen. Lagom tills att jag fått på mig mitt riktiga ansikte (det som legat i sminkväskan under natten) har han kokat gröt till oss båda och så äter vi frukost tillsammans innan jag traskar iväg till jobbet.

Undrar hur Gud tänkte när det gäller morgnar. Han kan omöjligt ha menat att vi skulle gå upp så här tidigt. Eller tänkte han att vi skulle gå och lägga oss klockan sju på kvällarna? Det har tv i så fall omintetgjort.

Det regnar biocheckar

image15

Kolla vad som låg och väntade på hallmattan när jag kom hem idag. Jag har vunnit en tävling på www.liu.se/facereality! Det mycket användbara priset var 10 biocheckar och lika många popcornmenycheckar. Jag som aldrig vinner något annars!

Lyckan är total.

Missa inte Gossip Girl ikväll!

Ikväll kl 20 börjar Gossip Girl igen. Som jag längtat (och längtar)! Så här siked har jag inte varit över en tv-serie sedan Sex and the city och Ally McBeal när det begav sig.  

image12

Dark circles be gone

image6

Jag ropade hem denna - Hylexin - på e-bay för en tid sedan. Den kostar nära 1000 kr på Kicks här hemma i Sverige och där går faktiskt även min smärtgräns trots att jag älskar att frossa i lyxiga skönhetsprodukter. Denna ska vara värstingen mot mörka ringar under ögonen och studier visar att 72% av de kvinnor som provat såg en tydlig förbättring. Jag måste tillhöra gruppen övriga 28% för jag ser ingen skillnad. Åtminstone inte någon större skillnad än att den kan bero på en lika blandning av hopp och inbillning. Kan man operera bort mörka ringar under ögonen tro?

Operation Generande hårväxt

image2

I nya numret av Cosmopolitan fanns ett prov av Veet Cold Wax Strips. Sambon och jag hade lite långtråkigt hemma igår kväll och fattade det djärva beslutet att provköra. Sambons bröstvårtor är nu lika hårlösa som den dag han föddes - gissar jag, det var ju så att säga innan vi träffades. Själv attackerade jag mustaschen. Blondin som jag är (nåja, åtminstone i utväxten) och dessutom inte speciellt hårig var väl mitt behov av en mustaschvaxning inte direkt skriande, men jag bangar inte för en utmaning.

Mycket effektivt. Helt klart mycket effektivt. Det lilla fjun jag hade på överläppen är ett minne blott. Vad som dock inte stod på förpackningen var känslan efteråt. Lite så där som det känns när man bränt sig något överdjävulskt i solen och huden precis har slutat svida som värst och istället är stel och konstig. Och det håller i sig idag också.

Summa summarum: smidigt när man måste, men inget att pyssla med för skoj skull en söndagkväll.

image3

I gymnasiet umgick jag mycket med en tjej från Iran. I hennes hem pågick regelbundet Operation Generande hårväxt. Dessa dagar ägnades inte bara åt att sleva vax ur enorma plastburkar utan också åt att blondera(!) håren på armarna. Då var jag, som alltid annars avundades hennes exotiska utseende, föga avundssjuk. 

Pete Wentz (punkt).

Det är väl inte mer än rätt att Mr Wentz får stå för bloggens första bild. Jag tänker inte kommentera helgens bröllop mer än att gratulera Ashlee Simpson till hennes utmärkta karlsmak. I min värld toppar han definitivt kategorin Män jag vill äta med sked. Undrar om det är sunt eller sjukligt att nära en så uppenbar fjortis-crush trots att jag är några och tjugo, och dessutom lever rosenrött samboliv med en alldeles egen hunkig rocker på hemmaplan.

image2

"Are we growing up or just going down?
It's just a matter of time until we're all found out"

För på detta sätt arvet vidare.

Då var det alltså tryckt på knappen

När fenomenet Blogg äntrade mitt medvetande väckte det genast min nyfikenhet. Vilket underbart sätt för mig, som spenderar hela dagarna med att skriva och formulera mig korrekt, bara kan skapa lite som jag känner! Men min reserverade sida och min oro för vad människor tycker och tänker om mig (av nån anledning blir det bara värre med åren) bromsade. Efter att under några månader ha följt ett antal stora och små bloggar, förfasats över elakheterna mot Blondinbella, garvat med Bloggkommentatorerna och faktiskt blivit lite småkär i Stina-Lee har jag äntligen kommit till skott.

Vad min egen blogg kommer att handla om vete fåglarna. Jag vet bara att jag dagligen drabbas av tanken "det här skulle jag skriva om i min blogg om jag hade en". Men jag kommer försöka att hålla mig en smula anonym, åtminstone till en början. Det vill säga inte publicera namn, adress, födelsedata, skostorlek, blodgrupp det första jag gör... Att jag dessutom är tragiskt icke-fotogenisk avgör saken. Hur foxy jag är lyckas se ut live är det klippt omöjligt för mig att överföra det på bild. Så den här sidan kommer förmodligen inte att svämma över av ego-pics och modellbilder à la många av de stora bloggerskorna.

Vi får se hur det blir.

Välkommen till min nya blogg!


Det här är mitt lilla hörn i bloggosfären. Här skriver jag oregelbundet och spretigt om sånt jag får lust att skriva om. Ofta blir det knasgulliga sägningar av femåriga dottern eller kommentarer på sådant som händer omkring mig. Livsbetraktelser som inte ryms i en slagkraftig uppdatering på Facebook.

RSS 2.0